Ett desperat försök att döva smärtan

Jag ska bara fixa en grej i köket är Moa Herngrens andra bok och jag hade höga förväntningar på den efter att ha läst den fantastiska Allt är bara bra tack. Även i denna bok spelar alkoholen huvudrollen och det är en riktigt obehaglig huvudperson. Vi får möta Ingrid som är 35 år precis som jag och ensamstående mamma. Hennes egen mamma dricker alldeles för mycket alkohol och Ingrid lider sig igenom släktmiddagar där mamman blir mer och mer berusad medan alla andra anstränger sig för att ignorera det alternativt komma med någon dålig bortförklaring eller ursäkt till den äldre kvinnans beteende. Ingrid själv är definitivt inte alkoholist. Hon dricker några glas vin på helgen och ibland för att slappna av en vardag, några glas bara, men beroende är hon inte. Ibland är det nya jobbet som föreståndare på förskolan tungt och jobbigt och då behöver hon några glas extra för att varva ner. Det är inte lätt att vara ensamstående mamma och när Peter, hennes före detta, vill ha dottern Juni mer än varannan helg har Ingrid ännu en ursäkt att döva sin ångest med sin vän katten. Boxvinet prytt med en katt hjälper henne alltid att glömma, men det krävs fler och fler glas för att smärtan ska försvinna.

Ingrid vill vara den perfekta mamman och den perfekta förskoleföreståndaren. Hon anstränger sig verkligen, men gång på gång gör hennes dåliga självbild och självhat att hon inte står ut. Hon vill skrika och gråta, men istället för att släppa efter dricker hon, ett glas, två glas, tre glas tills hon tappar räkningen och i det närmaste tuppar av. Dagen därpå vaknar hon med en ännu starkare ångest och gör allt för att dottern Juni ska glömma sin mammas svaga sidor och istället älska henne över allt annat.

Inte ens när Ingrid träffar Johannes tillåter hon sig själv att må bra. Hon tvivlar på att någon egentligen kan älska henne och för att döva tvivlet dricker hon ännu mer. Johannes är snäll och påpekar ingenting, men hon vet att han vet att hon är värdelös.

Jag lider verkligen med Ingrid och hoppas hela tiden att hon ska ta sitt förnuft till fånga. Att hon ska svälja stoltheten och våga be om hjälp. Jag vill så gärna att hon ska få det bättre. Att hon ska må bra. Jag svär åt hennes oförmåga, gråter nästan en skvätt när hon trasslar till det och ber för att hon ska se vad hennes beteende gör med hennes dotter. Hela tiden vill jag läsa vidare och när boken är slut vill jag veta mer.

Moa Herngren målar upp en trovärdig bild av en fruktansvärd sjukdom som förstör generationer. En plågsam skildring av en kvinna som vill, men inte kan leva det liv hon vill. En mormor som super och spyr, en mamma som inte vill bli som sin mamma, eller att hennes dotter ska få en barndom som hennes. En liten flicka som inte vill något hellre än att hennes mamma ska älska henne. Jag ska bara fixa en grej i köket är en både gripande och hemsk bok om alkoholens offer som definitivt är läsvärd.

Advertisements
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s