Rakt på sak

Om ni inte redan har läst inlägget om Rättviseförmedlingen och Anders S Nilsson som Lisa Magnusson skrivit här tycker jag definitivt att du ska göra det. Hon är bra mycket frispråkigare än vad jag vågar vara och hon skriver fantastiskt bra. Visst är det lite ironiskt att Anders S Nilsson i sin osmakliga bufflighet faktiskt gjort svensk feminism en tjänst. Nu har Anders S Nilsson bett om ursäkt på Newsmill och konstaterar att han var dåligt förberedd inför intervjun. Hyfsat oseriös ursäkt som visar hans inställning med all önskvärd tydlighet.

Riktigt läskigt är det ändå att det 2010 ska behövas en Rättviseförmedling för att det inte slentrianmässigt ska tas fram ett antal medelålders, svenska män att välja mellan när det ska rekryteras chefer. Snoppkvotering är fortfarande okej, men en Rättviseförmedling tydligen provocerande. Som någon skrev i en kommentar hos Lisa så borde det väl inte vara så farligt att sträva efter 50-50 i fler sammanhang då världen faktiskt består av ungefär lika många män och kvinnor. Det är svårt att tro ibland när man tittar på bolagsstyrelser eller politiska toppmöten för den delen. Lisa Magnusson tar också upp ett så vanligt exempel som paneler i tv-soffor:

”Rekrytering verkar annars, allt av döma, normalt sett gå till typ såhär: Man behöver, säg, en panel till ett soffprogram, och man ringer runt, och helt plötsligt sitter man där med två tre – eller fler – män och en kvinna. Två tre män plus en kvinna är en vanlig panel. Två tre kvinnor plus en man vore däremot inte en panel utan en kvinnopanel. Och om någon verkligen faktiskt ifrågasätter det gängse upplägget med minst dubbelt så många män som kvinnor så svarar tevemakarna att oj, det var ju självklart inte meningen, det var absolut inte en medveten tanke, nej nej, det bara råkade bli så just den här gången, det här var dem som vi fick tag på helt enkelt.”

Och ja, är det inte ofta så det låter. Det råkade bli så, det fanns helt enkelt inga andra kvalificerade. Bara en lång rad av svenska, medelålders män som självklart bara får utrymme på grund av sina meriter. Är det inte lite taskigt för dem som inte fått sitt jobb genom snoppkvotering utan faktiskt för att de är rätt person för jobbet? Kanske känner de sig osäkra på om de fått uppdraget för att de är bra eller för att de är män. Det kan lätt bli så när man använder kvotering.

Advertisements
Det här inlägget postades i Genus och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s