Idag har vi haft Genusdag på skolan och eleverna har fått lyssna på Gudrun Schyman, möta representanter från nästan alla partier som finns i kommunfullmäktige och vår skolbibliotekarie som visade böcker med genus-tema och feministiska tidskrifter. RFSL fanns på plats och även Amnesty och Utväg. Esteterna bjöd på mina-teater och runt idrottshallen fanns en poängpromenad som uppmanade eleverna att ställa frågor till utställarna. Lagom styrt och ganska avslappnat måste jag säga.
Gudrun Schyman var bra och vass som vanligt. Jag upphör aldrig att förvånas över vilka reaktioner jämställdhetsfrågan väcker. Hur farligt kan det vara egentligen att kämpa för människors lika värde? Att makt, möjligheter, rättigheter och självklart också skyldigheter ska delas lika mellan män och kvinnor. Det betyder att män måste lämna ifrån sig makt i samhället och kvinnan i hemmet när det gäller till exempel uttagna föräldradagar.
I gårdagens Aftonbladet fanns en artikel om just föräldraförsäkringen där Carlos Rojas skriver om pappans rätt till föräldraledighet och därmed till sina barn. Barn har två föräldrar och dessa två är de viktigaste personerna i detta barns liv. Därför måste båda föräldrarna ta ansvar för barnet genom att ta ut föräldradagar. Det är bäst för barnet och det är bäst för samhället.
”På företag där männen i ledningsgruppen är hemma med sina barn, är det också fler manliga anställda som gör detsamma.
I företag där ledningsgruppens män inte tar ut någon ledighet, signalerar det i stället ett mönster att följa för den som vill göra karriär.”
Det gäller alltså att de män som sitter på mest makt förändras först. Artikelförfattaren undrar om Tobias Krantz och Sten Tolgfors kommer att vara hemma med sina barn. Fokus på att de snart ska bli föräldrar är, som Carlos Rojas påpekar, ingen stor grej, medan det är ett väldigt fokus på det faktum att Birgitta Ohlsson snart ska bli förälder. Det är här problemet ligger, att vi har helt olika förväntningar på kvinnor och män.
Män förväntas fokusera på karriären och blir därför anställda att lita på, medan kvinnorna förväntas vara hemma med barn och blir därmed inte lika attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har inte lust att bli sämre behandlad i mitt yrkesliv för att andra vill välja att låta mamman vara hemma i princip hela föräldraledigheten. Det är inte okej.Riktigt, riktigt skrämmande är att 1 av 5 pappor inte tar ut någon ledighet alls. Hur tänker man då?
I dagens DN finns en artikel om Carlos Rojas och rubriken är talande ”Män är väl inga lealösa mähän”. Rubriken syftar på det faktum att många menar att det är kvinnornas fel att männen inte är hemma. Rojas har startat kampanjen ”Klart att jag ska vara hemma” och jag hoppas att han med den lyckas göra Sverige lite mera jämställt.
Han ger lite hopp om framtida generationer som ofta porträtteras som bakåtsträvare när det gäller jämställdhet. Läs mer om detta i Skriet från kärnfamiljen.
Nina Ruthström skriver engagerat i frågan om föräldraledighet och jag blir minst lika förbannad som hon. Det var också via hennes blogg som jag hittade den aktuella artikeln i Aftonbladet.
Föräldraförsäkringen är ett fantastiskt erbjudande som man faktiskt kan tacka nej till om det inte passar. Är det verkligen så hemskt att vara hemma med sina barn att det känns som ett tvång borde man väl definitivt dela på eländet.
Rubriken förresten är en del av ett samtal mellan två kollegor idag. Och svaret på frågan är NEJ. Du har inte riktigt förstått vad jämställdhet är vännen. Byt du dina däck om du vill, men låt för all del dina döttrar hjälpa dig om de vill. Och baka gärna en kaka ibland om du känner för det. Det handlar om möjligheter. Fler möjligheter än de stereotypa könsrollerna erbjuder.
Jämställdhetsfrågan är ingen privat angelägenhet, vilket Gudrun Schyman också tryckte på. Det handlar om strukturer i samhället, strukturer som måste förändras och det är därför det inte är okej att mammorna tar ut 80% av föräldradagarna.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Hur jämlikt blir det om männen TVINGAS att ta ut barnaledighet, låt det bli ett alternativt, inte ett tvång.
Är det inte deras barn också? Är det inte konstigt om män ska behöva tvingas vara med sina barn?
Vilket fantastiskt bra inlägg. Du sätter huvudet på spiken. Och tack för länken.
Du skriver så bra om jämställdhetsfrågor tycker jag. Vi har mött på motstånd från arbetsgivare när min sambo velat vara föräldraledig och därför (och av många andra anledningar) är det ju så viktigt att fler män faktiskt vågar/vill/orkar vara hemma med sina barn. Det är konstigt att det alltid finns tusen hinder i vägen när det handlar om att dela lika på föräldradagarna och för den delen vab-dagarna. Är inte kvinnor egenföretagare? Eller viktiga på sin arbetsplats? Och det är ju verkligen inte en fråga som ligger på individnivå, du och Gudrun har så rätt.
Pingback: Tweets that mention Blir det bättre om frugan byter däck? « Lilla O -- Topsy.com
Herregud! Det vore verkligen ett öde att låta de stackars männen tvingas att umgås med sina barn och behöva mata dem också. Det är ju redan ett alternativ, men uppenbarligen inte tillräckligt lockande…för män. Sterilisering hade kanske varit att föredra för att undvika att umgås med eventuella avkommor? 🙂
Säger bara Koka makaroner av Johan Nilsson och Min mosters migrän av Hanne-Vibeke Holst ”En fars relation med sin dotter börjar inte i tonåren utan på skötbordet” och det gäller för söner också.
Heja! Jag tyckte också att Gudrun var himla bra och skarp. Rak och lugn mitt i alla ifrågasättande frågor från gymnaieeleverna.
Alltså, utöver alla politiska anledningar så FATTAR jag faktiskt inte hur man som man INTE kan vilja vara hemma med sitt barn? Jag skulle bli skitsne om jag var man och samhället så tydligt signalerade att barnet var mammans angelägenhet, från dag ett och sedan bara vidare. Sånt uteslutande! Fram för mer tvång, säger jag, det är ju tydligen det som krävs.