Idag sprack jag lite

För att kunna arbeta som lärare måste du skapa ett skal av teflon så att allt jobbigt och hemskt du får höra faktiskt kan rinna av dig. Allt elände dina elever varit med om, alla elaka kommentarer som de kan slänga ur sig och alla små nålstick som du får.

De första åren som lärare tog jag åt mig av allt. Jag minns när jag genomfört ett filmprojekt i en åtta och läste utvärderingarna eleverna skrev. Av de 23 eleverna i klassen var 22 väldigt positiva. Istället för att suga åt mig berömmet gick jag länge och funderade på vad jag kunde ha gjort för att den 23:e eleven skulle ha gillat projektet. Gillat mig.

Nu har jag lärt mig att alla aldrig kommer att älska mig. Att jag inte är världens sämsta lärare för att alla elever inte lyckas. Att de faktiskt kan säga något elakt utan att för den skull tycka illa om mig. Att en lärare ganska ofta är en symbol för skolan och därmed en symbol för misslyckande.

Nu har jag turen att undervisa elever som väldigt sällan klagar på undervisningen på ett oreflekterat sätt. De älskar självklart inte allt jag gör och de vågar ifrågasätta, men jag känner mig inte anklagad längre. Jag vågar lyssna på dem, fundera över deras argument, anpassa mig ibland, men ofta förklara varför jag gör som jag gör. Jag tar inte åt mig personligen längre och är tryggare i min lärarroll.

Jag har inte heller några elever som skriker att jag är dum i huvudet eller att jag är en kärring. Jag har blivit kallad värre saker än så av elever, men även där har mitt teflonskikt hjälpt mig att inte ta åt mig. Många små nålstick kan fortfarande få fasaden att spricka, men det händer väldigt sällan numera. Om det händer vågar jag dessutom dela med mig till någon kollega eller till min chef för att kunna avreagera mig och sedan laga teflonlagret igen.

Vissa saker har jag dock aldrig lärt mig att hantera riktigt bra. Det handlar om elever som mår riktigt, riktigt dåligt. Just nu har jag många sådana elever. De har föräldrar som mår dåligt och inte har något liv i sitt nya land, oron smittar självklart av sig på barnen som även om de är vuxna inte klarar sig själva. Vi har flera som inte har sina föräldrar hos sig, som bor själva och som är ensamma och vilsna. Det finns elever som oroar sig för sin framtid, som tycker att de inte utvecklas och som har förvandlats från toppstudenter till nybörjare. Nybörjare som knappt kan uttrycka sig på sitt nya språk och definitivt inte studera på den nivå de önskar. De flesta av mina elever ser definitivt inte fram emot sommarlovet. Skolan är deras fasta punkt i tillvaron och de är livrädda för de långa, sysslolösa,ensamma veckorna som väntar.

Just nu håller min fasad på att spricka ordentligt. Jag lyssnar, ger råd, kramar dem när de gråter och försöker verkligen hjälpa på alla sätt jag kan. Det räcker inte. Jag räcker inte till. Jag är bara en lärare. Jag kan inte hjälpa dem.

Jag tror att jag behöver gråta en skvätt själv. Låta fasaden spricka ordentligt och sedan försöka laga sprickorna igen så att jag kan stötta mina elever i morgon igen. Utan att gå sönder.

Advertisements
Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Idag sprack jag lite

  1. Jag vet precis hur du menar och jag vet hur du har det. Att vara professionell är inte alltid så lätt trots många års erfarenhet. Ibland är man inte mer än människa trots allt.

    Hoppas du har ett bra arbetslag med många stöttande kollegor som du kan ösa ur dig hos. Eller tanka energi hos familj och vänner.

    Tänker på dgi!

    • Lilla O skriver:

      Tack Anna!
      Har turen att ha fantastiska kollegor och vi har dessutom handledning två gånger i månaden som hjälper när det är tungt. Ibland är det dock som om jag vaknar upp och inser hur hemsk världen är. Då är det tungt ett tag!

  2. Du skriver så fint både om sådant som jag tror de flesta lärare känner igen. Hoppas att det reder ut sig för dina elever. Tack för ett bra inlägg!

  3. Anita skriver:

    Håper det går bedre med deg nå, og at du har sovet godt i natt? Ønsker deg en fantastisk dag!

  4. Lotta Falk skriver:

    Du skriver så bra om det som ibland är svårast i lärarjobbet, Lilla O! Att vi faktiskt inte kan fixa allt och hjälpa alla. Teflon i alla ära, men det gör ont att höra om andras smärta. Jag tror du gör en fantastiskt insats genom att lyssna, stötta, krama! Hoppas det känns lite lättare idag och ni får en fin Valborgshelg! Kram!

  5. mariasbokliv skriver:

    Stor kram! Jag tror att det betyder rätt mycket att du gör vad du kan även om det inte lagar allt som gått sönder. Om några år och med en stabilare tillvaro kommer eleverna att se tillbaka o minnas ditt stöd som ett ljus i mörkret.
    Hoppas du får tid att ladda om batteriet och tejpa hålen i teflonet.

  6. Lilla O skriver:

    Tack alla, ni är så söta! Jag tror att det är bra att sätta ord på sina känslor ibland och visa att lärare inte är robotar. Egentligen vet jag att jag gör allt jag kan, men ibland känner jag mig lite maktlös som säkert alla lärare och även andra gör.
    Nu är det helg! 🙂

  7. Cinnamon skriver:

    Jag känner igen mig i dina beskrivningar och känslor. Vissa dagar funkar inte teflonet.. Man vill bara röva bort barnen från allt det hemska.

    Hopppas du och dina elever får den hjälp och stöd ni behöver.

  8. Toffs skriver:

    Jag kan bara hålla med. Det är väldigt tufft att vara lärare och orka stå emot allt. Konflikter i klassen, elever som mår dåligt, elever som inte förstår, lärarkolleger som måste pratas med och föräldrar som VERKLIGEN inte förstår att deras barn är både ouppfostrade och arroganta, andra föräldrar som är påstridiga om betyg etc. Och värst är det nog när man faktiskt inte ser någon lösning just i det skarpa läget…

    Stora virtuella kramar!

  9. Killfröken skriver:

    Jag instämmer i hyllningskören här ovanför. Du beskriver på ett superelegant vis vad (nästan) alla lärare känner med jämna mellanrum.

    //K

  10. Ping: Vildvittra » Länkhög

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s