Vad missade jag?

Nu läste jag visserligen slutet av Främlingen under dagens skärgårdsutflykt med eleverna, men jag tror inte att min uppmärksamhet och koncentration var dålig. Någonting verkar jag ändå ha missat i Albert Camus klassiker, för jag fattade inte grejen.

Okej, Mersault är känslokall, eller kanske känslolös, men hur han och hans agerande kan ha fascinerat så många har jag svårt att förstå. Ni får jättegärna förklara storheten i denna banbrytande och prisade roman som kallats en av de viktigaste böckerna inom existentialismen.

Så här står det i en artikel i SvD då nyöversättningen av Jan Stolpe utkom:

”Den [främlingen] var ju romanen som handlar om hur det känns att vara ung och försöka hitta något slags ordning i detta absurda kaos som kallas livet. Och som så hisnande träffsäkert skildrar ungdomens sensualitet och oresonliga livsextas.”

Thure Stenström som skrivit recensionen menar också att det borde vara en plikt för alla att läsa Främlingen. Så Thure, nu har jag gjort min plikt, men jag vet inte riktigt om det gav mig något.

Jag blir lite fascinerad under rättegången både över Mersault agerande, men kanske främst för att alla andra agerar så väldigt konstigt. De provoceras väldigt av Mersaults brist på reaktion och det stå honom dyrt.

Nu har jag läst Camus, check. Någon annan bok jag borde pröva för att kunna förstå hans storhet?

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vad missade jag?

  1. Bokbiten skriver:

    Jag tror inte att du missade något (som inte jag också missade i så fall…) egentligen. När jag läste boken blev jag inte heller knockad, men jag tyckte att den var riktigt bra. Mersault är ju obehaglig eftersom han är så väldigt kall, logisk och nästan omänsklig i sitt beteende, vilket provocerade mig. Men nej, den ungdomliga/sensuella storheten såg inte jag heller.

    Däremot slogs jag av hur snygg boken var när jag packade upp den! Gammaldags och modernt stilren i perfekt mix.

  2. BokMamma skriver:

    Främlingen läste jag när jag pluggade litteraturvetenskap. Jag har inget minne av den alls. Jag har visserligen dåligt minne men jag kommer ihåg andra böcker som jag läste vid samma tillfälle som tex Midnattsbarnen. Så du behöver inte känna dig ensam om att missat dess storhet.

  3. Paperback Lover skriver:

    När du förklarar hur du upplevde Främligen, precis så tänkte jag när jag läste Catcher in the rye.

    Har läst Pesten av samme man och den kommer jag inte ihåg ett dyft av, titeln ger enda hinten faktiskt.

  4. Nu kommer jag inte ihåg exakt, gillade inte heller Främlingen särskilt mycket och vill helst att min filosofi ska skilja på teori och berättande, men just Camus var väldigt fascinerad av absurditeter och samhällets godtycklighet; att det finns regler, men ingen kan egentligen förklara varför reglerna ser ut som de gör (man ska vara ledsen när en mor avlider, man ska inte hjälpa folk begå misshandel, man ska inte mörda) utan att ta till ”för att det är rätt/fel”. (att det kanske skulle kunna finnas sådana regler bakom som man skulle kunna hänvisa till är i sammanhanget irrelevant, eftersom ingen gör det.) Mersault röker och mördar för att han inte kan se någon direkt anledning att låta bli, och blir straffad mindre för att han gjort fel än för att han inte ångrar sig eller godkänner reglernas vara (nu är tesen alltså inte anarkistiskt, inte ”vi ska inte ha några regler” utan ”kolla, ni kan inte motivera era regler, ni godkänner en transcendent auktoritet utan att tänka själva”. Fast, som sagt, jag gillar inte Främlingen, av Camus texter föredrar jag Myten om Sisyfos.

    Hepp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s