One of those days

Vilken morgon. Det kan bara bli bättre, men på något sätt känns det inte så. Det är måndag, det regnar och jag är trött, trött, trött.

Somnde som en stock igår och (som det brukar vara i dessa stresstider) klockan fyra sa det pling och jag var klarvaken. Omöjligt att somna om med ungar som knödde och make som snarkade. Tror att jag knoppade in vid sextiden och satte väckarklockan innan dess. Den hade tydligen ringt utan att jag hörde den, för jag vaknade alldeles för sent. Då hade maken just duschat och även om det knappast är hans fel att jag inte hörde klockan blev jag lite småsur över att han bara stängt av den och gått upp. Löjligt så klart, för då duschen var upptagen hade jag knappast hunnit göra något vettigt ändå.

Jag och Lillebror låg i sängen och gnällde båda om att vi inte ville gå upp. Vi är rätt lika på det sättet min yngste son och jag. Vi är förresten lika på rätt många sätt, men det kan vi ta en annan gång.

Väl i hallen insåg jag att sandaler kanske inte är riktigt lämpligt en regnig dag. Hittade inte grabbarnas gummiskor och tänkte att de säkert låg på dagis. In med ungarna i bilen och eftersom de faktiskt är världens sötaste trilskades de inte alls. Alltid något positivt.

Framme på dagis och insåg då att det inte fanns några skor där. Ringde maken som var på väg hemifrån och till slut faktiskt hade hittat skorna i en av de typ 57 platskassar som står i vår minimala hall. Bra, då åker jag och hämtar dem, tänkte jag.

Åkte hem för att hämta skor och dessutom jobbnycklarna som inte fanns i handväskan. Gick ut ur bilen och började rota i väskan och märkte att jag även glömt husnycklarna. Klockan med det trasiga armbandet var också spårlöst försvunnen och kalendern likaså. Bara att dra till jobbet totalt oförberedd och om möjligt ännu tröttare och snurrigare än vanligt. Har genomlevt dagens två första möten och nu väntar eleverna.

I eftermiddag ska vi ha träff med familj och vänner till eleverna. Ungarna ska spela upp några scener som de tränat in, vi ska visa foton och klassrum, samt fika lite. Till fikat ska vi baka och det ska vi göra idag. Hur tänkte vi när vi bestämde det? Jag är absolut inte sugen på att baka med ett gäng elever idag. Jag hatar att baka. Ska dessutom ha med min grabbarna O på sommarfesten ikväll och det kan bli hur spännande som helst.

Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s