Långsam bokfilm

Det var så tyst i inledningen av Låt den rätte komma in att jag trodde att det var något fel på min tv. Men sedan kom det: ”Skrik, skrik som en gris.”

Fy vad jag avskyr all form av mobbing. Riktigt, riktigt illa. Jag blir om möjligt ännu mer vansinnig på de gräsliga ungarna när jag ser dem på film.

Oskar ser förresten inte ut som jag tänkt, men jag gillar honom då han påminner mig grymt mycket om Ulf Hasseltorp som spelade Hampus i Den vita stenen.

Eli är lite för välmående långa stunder och inte alls lika liten som jag föreställt mig henne, ibland lyckas hon dock se riktigt hemsk ut. Hennes skuldkänslor kommer fram tydligare i filmen och det blir också tydligt hur nära Oskar bor och vad mannen i fönstret, Gösta,  egentligen ser.

Gänget med Virginia i spetsen är också riktigt bra, men bäst är Per Ragnar som Håkan, men jag förstår nästan ännu mindre hur han hamnat i den situation han hamnat i och vad Eli har för hållhake på honom.

Filmen känns ganska långsam och väldigt tyst.  Jag tappade koncentrationen flera gånger och tyckte definitivt att boken var bättre. Skådespelarna är absolut bra, men historien gör sig bättre i bokform. Det läskiga blir läskigare liksom. Läskigast i filmen är Virginias situation efter det att Eli bitit henne.

Vad jag tyckte om boken har jag skrivit här och jag har därmed avklarat ännu en bok/film i Annikas utmaning Läs boken se filmen

Det här inlägget postades i Tv, film och radio och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Långsam bokfilm

  1. Paperback Lover skriver:

    Spoilervarning för den som inte läst eller sett!

    Men, tycker inte du att den här pedofilhistorien som finns i boken är rätt skön att slippa i filmen? Visst, den ger bakgrund och förklaring till Elis och Håkans relation, men jag tyckte den kändes naturlig ändå på nåt sätt. Man förstår ju att Eli är gammal och att Håkan någon gång varit liten också. Jag tänkte mig att Oskar blev Elis nya Håkan.

    Och så finns ju inte Håkan med på slutet heller. Så hemsk han nu blir är jag glad att jag slapp det i filmen. Även om jag förstår Ajvide Lindqvist fascination för skräck på ett annat sätt.

    Tilläggas kan att jag läste boken efter att jag sett filmen.

    • Lilla O skriver:

      Både ja och nej. Pedofiltanken är knappast trevlig, men det blev ännu konstigare med Håkan nu. Jag förstod inte alls, men visst är det säkert så att han varit en Oskar en gång. Kanske en spin-off med hans historia vore något.

      Tyckte om bokens smygande skräck mer. I filmen var det så mycket blod, men ändå ett så långsamt tempo. Det blev lite konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s