Allt om min mormor

Nu i juni gavs Min mormors historia ut på Månpocket. Den innehåller tolv författares porträtt av sin mormor. Kvinnohistoria när den är som bäst där vi lär känna författarna, deras mödrar och mest av allt deras mormödrar.

Birgitta Stenberg inleder och berättar om Alma som inleder ett opassande förhållande och får fly hem med en oäkting i magen. En osannolik, vacker och mycket tragisk historia.

Märta Tikkanen berättar om sin mormor som får uppfostra sex barn själv då maken lever sitt liv. Varför lämnas kvinnor så ofta med ansvaret?

Agneta Pleijels mormor föddes i Indonesien och var en udda fågel i Sverige. Vid första anblick tycktes hon stå i underläge gentemot sin man, men frågan är hur det egentligen var.

Katarina Mazetti vet inte mycket om sin mormor och berättar istället om sin farfars mor Cecilia Mazetti. Inte heller Maria Sveland kände sin mormor och hennes mamma är inte till mycket hjälp. Bodil Malmsten kan inte skriva om sin mormor, då hon inte längre har något språk. Mormors modersmål är utsuddat, borta, oanvändbart. Inger Frimansson berättar om sin brevskrivande mormor Karin.

Maria Ernestam berättar om sin väldigt självständiga mormor som levde för sig själv, inte för någon annan. Inte ens för sina barn.

Jag tycker om berättelsen om Emma Hambergs mormor, som var ett mirakel liksom Emma själv. Hon sjöng hellre än grubblade och klarade, liksom Emma alla motgångar med bravur. Jag ler åt Mian Lodalens berättelse om toffelblomman, fascineras av Zinat Pirzadehs mormor som offrar så mycket för sitt barnbarn och känner igen mig i Åsa Linderborgs byxklädda förebild.

Det här är en både trevlig och gripande bok som fick mig att fundera på min egen mormor. Hon är en ung 83-åring som verkligen avskyr att bli gammal. Det har hon alltid gjort. Jag vet ingen som har en så ungdomlig mormor som jag. Hon läser troget min blogg, finns på Facebook, köper böcker på adlibris om hon får något bra mail-erbjudande och hon läser gärna på både svenska och engelska.

Min mormor har alltid gått sin egen väg. Hon var enda barnet till min gammelmormor och gammelmorfar. De satsade allt på henne och hon fick en fin utbildning. Hon har arbetat hela sitt liv. Ett barn fick hon, men någon hemmafru blev hon aldrig. Hon och morfar har ett riktigt jämställt förhållande, förutom att hon saknar körkort. Bilen överlåter hon åt sin man, men när det gäller hem och familj delar de väldigt lika. Ovanligt lika för att tillhöra den generation de gör.

Läs om mormödrar du också och fundera över din egen. Det är en riktigt trevlig bok och en trevlig sysselsättning!

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Allt om min mormor

  1. 2BarnsMamman skriver:

    Den där boken har jag varit sugen på att läsa. Kul att höra att du gillade den! Det blir perfekt sommarläsning! Intressant att fundera över sin egen historia också.

    Hoppas du har en härlig sommar! Kram kram

  2. Hampus skriver:

    hej… intressant! beundrar min mormor väldigt mycket också, hon har dock mestadels varit hemmafru till 4 barn men det har ivit mig och min bror en fantastisk trygghet eftersom mormor och morfar bott på samma gata som våra föräldrar – vi har alltid kunnat gå hem till dom! Vi gjorde en bok till vår mormor när hon fyllde 80 år (för ett par år sedan) på http://www.solentro.se där vi bjöd in släkt och vänner att skriva om mormor och dela med sig av sina minnen – den boken blev helt otroligt uppskattad!

    Ibland även idag när man kommer hem till henne så sitter hon och läser i den…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s