Jag har semester, men…

Som ni märkt har det i princip bara handlat om böcker här under de senaste veckorna. Fullt medvetet har jag ignorerat allt som har med mitt arbete att göra trots att det stått en hel del i tidningarna om skolan som vanligt.

Friskolor har helt andra förutsättningar än den kommunala när det kommer till ekonomi. Skolpengar är den samma, men hur ser det egentligen ut i verkligheten? Jag mår lite dåligt över allt som stått att läsa om friskolekoncerner och miljonvinster. Speciellt då jag vet att många lärare på friskolor förväntas jobba mycket mer än de ska. Att förbjuda vinst känns spontant rätt, men samtidigt räcker det väl med att ställa krav på undervisningskvalitet. Kommunala skolor går aldrig med vinst. Det vore nästan korkat, då det bara skulle innebära en minskad budget nästa år.

Valfrihet i sig är absolut inte dåligt. Däremot är det svårt att konkurrera som kommunal skola, då skolan allt för ofta används för att reglera underskott i den kommunala budgeten. Neddragning på neddragning gör att arbetssituationen blir allt tuffare. Visst kan kommunpolitiker argumentera att resultaten är goda trots neddragningar, men hur länge?

Den enskilt viktigaste faktorn är bra lärare menar många och säger då samtidigt att gruppstorlekar och lärartäthet inte spelar någon roll. Hur länge tror ni då att en bra lärare stannar i skolans värld? En bra lärare vill hålla hög kvalitet i sin undervisning och inte stressa sig sönder och samman. En bra lärare vill kunna se varje elev och anpassa undervisningen så att alla når så långt som bara möjligt. Då är små undervisningsgrupper en förutsättning.

I GP publicerades för några dagar sedan ett upprop om stressen i skolan som påverkar såväl elever som personal. Så här säger Helena Renström, psykolog.

”Vi blir oroade när vi ser hur skolans personal tänjer sig för att räcka till med de resurser som finns. Konsekvensen blir en påfrestning och en stress i organisationen som drabbar såväl barn som pedagoger och rektorer. Vi vill lyfta frågan till politikerna, som har makten att tillföra nödvändiga resurser.”

Kunskapskontroller och lärarfortbildning ska minska klyftorna i skolan menar politiker från alla läger. Hur tänker de då? På vilket sätt får jag och mina kollegor ett bättre arbetsklimat av det? Ge oss istället möjligheter att göra ett bra jobb. Fler betygssteg och nationella prov lär knappast göra någon skillnad för vårt eller elevernas välmående. Det handlar om människor, inte maskiner.

Överraskande många dröjde sig kvar i gymnasiet ett år till står att läsa i DN. Många hoppar av det program de valt och byter till något annat, vilket förklaras med att eleverna har för stor frihet och/eller gör taktiska val. Är det ingen som funderat över huruvida de betyg de fått verkligen stämmer med de kunskaper de har?  Om det kanske är så att det som ser fint ut på ytan inte är lika fint om man skrapar lite? Betygsinflation och neddragningar i kombination kan ge oanade effekter som inte kan skyllas på varken valfriheten eller elevernas oförmåga att välja.

Klyftorna ökar i Sverige och då handlar det om mycket mer än betygsklyftor. Nu kommer det att lovas och hotas till höger och vänster då skolan är på allas läppar i några månader, för att sedan glömmas bort. Eller inte glömmas bort, kritiseras men sällan stöttas.

Här finns förresten en parlör på reinfeldska som kan komma att behövas under valrörelsen.

Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jag har semester, men…

  1. Tobias skriver:

    Böcker är väl också viktigt?

  2. Ping: Valfriheten i skolan ökar betygsklyftorna | Christermagister

  3. mariasbokliv skriver:

    Kvalitetssäkra skolbiblioteken! Uppdaterat material, bra databaser, kunnig personal o lärare som samarbetar med biblioteket (o inte bara skickar tjugo elever som skall ”forska” om samma sak…

    • Lilla O skriver:

      ”20 elever som ska forska om samma sak” klockrent tyvärr. Vi har en helt fantastisk skolbibliotekarie som vi gärna utnyttjar till max, men inte just på det sätt du beskriver. Håller med om att ett bra samarbete är guld värt.

  4. familjekampanjen skriver:

    Psykologerna ser eländet och risken för barnens utveckling. Och de föreslår: Vad – jo mera resurser åt samma eländessystem. Ännu högre skatter, ännu mindre möjlighet för föräldrar att undslippa den ekonomiska styrningen till dagis-åt-alla systemet.

    Och varför en sådan rekommendation – jo psykologerna är också en del av systemet, offentliganställda, beroende av storebror för sin karriär, för att få behålla sitt jobb. Till oerhörd olycka för många föräldrar och barn i vårt land och till evig skam och vanära för de många politiker som upprätthåller det totalitära tvånget mot landets barn och föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s