Nu menar jag inte att jag läste Den hemliga historien av Donna Tartt bara för att kunna pricka av den från någon lista, men visst är det en bok som man ”ska” ha läst?!
Huvudpersonen Richard Papen börjar på ett universitet han egentligen inte har råd med bara för att broschyren är fin. Hans föräldrar jublar knappast och varje lov är en kamp för överlevnad. På universitetet lyckas han tjata sig in i den kurs i grekiska som den beryktade professorn Julian Morrowansvarar för. En kurs som bara få, väl utvalda studenter för delta i. Villkoret är att hoppa av alla andra kurser och bara studera i professor Morrows lilla, exklusiva studiegrupp. Fyra pojkar och en flicka, som lever i en egen värld.
Den hyperintelligente, men inte så socialt begåvade HenryWinter är gruppens informelle ledare. Han är också den som verkar sitta på mest pengar och dessutom den som står Julian närmast. I gruppen finns också tvillingarna Camilla och Charles Macaulay, den rödhårige och intelligente Francis Abernathy och slutligen Bunny Corcoran, manipulerande, bufflig och till slut för girig för sitt eget bästa. Att han ska dö vet vi redan efter några sidor, men vi vet varken hur eller varför. På väg mot sammanbrott följer vi gruppens frenetiska jakt på lycka och gemenskap som innehåller både alkohol, droger och grekisk grammatik.
På många sätt är det som att läsa en film. Tartts målande språk gör att jag läser i bilder. Alla personer och miljöer blir väldigt tydliga och levande. Jag gillar också stämningen i Den hemliga historien, den smygande, suggestiva och obehagliga känslan som gör att jag har svårt att släppa bokens personer mellan lässtunderna. De biter sig fast och jag vill verkligen veta hur det går för dem. Att det kommer att gå mer eller mindre åt helvete står klart ganska tidigt, men vägen dit är både krokig och böljande. Det är ingen actionfylld thriller, snarare en långsam historia med spänningsinslag. För spännande är det, trots att det är personerna och deras tankar och agerande som är bokens största behållning.
Är det en bok värd att läsa? Det tycker jag absolut. Har den gjort sig förtjänt av epitetet ”modern klassiker”? Definitivt. Kommer jag att läsa mer av Donna Tartt? Utan tvekan.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Hmmm…. Har läst den, tyckte mycket om den men inser när jag läser dina rader att jag inte minns så mycket mer än just det – att den vara bra, läsvärd och lockade mer av Donna Tartt. Får jag tid för omläsning någongång får denna letas fram 🙂
Tänkte också att jag skulle läsa Den hemliga historien, har den liggande här hemma. Men det tog lite emot när jag såg att den var på över 500 sidor. Fast den kanske är rätt lättläst?
Den är lättläst, men se till att du har tid att komma in i den ordentligt då tempot går ner ibland.
Jag läste denna boken när jag gick på gymnasiet och blev helsåld på den. Har många gånger frågat mig om jag skulle våga läsa om den men är rädd för att första förälskelsen skulle försvinna. Den finns för närvarande på min topp 3 lista av bästa böcker jag har läst.
Jag följer din blogg med intresse och tycker om att du varvar böcker och skola!
Tack för dina snälla ord! Jag tror att boken hade varit ännu bättre om jag läst den när jag var i gymnasieåldern, men den funkade bra nu med. Alltid lurigt att läsa om favoritböcker!
Den står i hyllan och borde nog snart läsas.
Den står i hyllan och väntar på mig, men jag har inte läst den ännu. Det kanske är dags att ta tag i saken snart.
Det var ju ett väldigt bra betyg. Jag har lagt till den på min ”att läsa”-lista. Det känns som att jag har missat något.. 🙂
Har också precis läst ut den och tyckte mycket om den. Funderade just på om det var något för mina gymnasister och det förstår jag av kommentarerna ovan att det är det. Mina tankar gick ofta till Dostojevskijs Brott och straff och jag tror jag ska lägga in den i min jämförande lista jag brukar använda i åk 3. Problemet är eventuellt bara att båda böckerna kräver sin tid. Tyckte nog att Den hemliga historien hade sina longörer ibland. Samtidigt måste jag beundra författarens uppfinningsrikedom när det gäller intrigen.
Longörer definitivt, snyggt ord som borde användas oftare!
Det här är verkligen en bok jag vill läsa, som står i bokhyllan men som ännu inte ropat nog högt på mig. Men med tanke på alla de år det tog innan jag tog mig an Blonde så väntar den nog ett tag till på mig 🙂
Den stod i min hylla väldigt länge, men jag är glad att jag äntligen läste den. Borde kunna kvala in i min dammiga utmaning, så blir det två döda flugor av det hela
Jag är också mkt förtjust i Den hemliga historien. Det är spännande att nästa bok. Den lille vännen, dröjde 10 år innan den publicerades. Jag har den i hyllan, men ryktet går att den inte är något vidare så jag väljer andra framför den mest hela tiden.
Åh, den var en härlig läsupplevelse! Kanske dags att ta sig an en ny Tartt-bok i sommar…
Jag var verkligen underväldigad av Den hemliga historien. Bokhororna har ju hajpad den hit och till månen och tillbaks, men jag var väldigt kallt gentemot hela handligen. Det enda jag egenligen kände var frustration gentemot boken (”men ta slut någon gång då, bara berätta vad som hände så jag kan läsa något annat”) och karaktäterna (speciellt Richard, och jag inser att det precis som i Gatsby är meningen, men jag blir bara arg ”men GÖR något då, puckojävel, istället för att titta på som en annan diot!” typ.)
Underväldigad är ett bra ord! Det är farligt när böcker hajpats sönder, men jag har lyckats undvika mycket av det. Jag gillade stämningen och tyckte nog att passiviteten hos Richard var ganska naturlig om än definitivt inte okej.
Synd bara att Donna Tartt bara har skrivit en annan roman – The Little friend. Den är rätt intressant, men jag tyckte att den tyvärr inte alls höll samma höga klass som Den hemliga historien. Men ryktet går om att hon håller på för fullt med roman nummer tre, även där med tio års mellanrum…
Den ligger på min hög med böcker att läsa, och nu blev jag såklart ännu mer intresserad…=D
(lite vilse i prepositionsdjungeln ser jag… i min hög ska det vara…)
Har läst cirka en fjärdedel av Den hemliga historien, men tyckte det var seg och lade undan den. Det var nog inte rätt tidpunkt för mig och den boken just då. Har däremot efter det läst Den lille vännen – och den tyckte jag var jättefin! Du måste absolut läsa den! 🙂
Pingback: Modern klassiker – check « enligt O