En bok som gjorde mig mörkrädd

Snart kommer den tredje boken av Karin Alfredsson i pocket. Den heter Klockan 21.37, utspelar sig i Polen, handlar som vanligt om Ellen Elg och är lika bra, om inte bättre än de andra två. Jag har just haft nöjet att läsa den under min komalördag.

Mannen som vill bli kallad mister Black ser det som sitt livs uppdrag att förhindra aborter. Han skulle gärna utrota alla homosexuella, färgade och muslimer också, men just nu är han fokuserad på kvinnor som väljer att avsluta sina graviditeter.

Som vanligt baseras Alfredssons bok på verkligheten och hon kritiserar med skärpa och precision. Jag blir helt mörkrädd av att det faktiskt finns människor som delar mister Blacks åsikter. Enligt Blacks teori behöver varje vit familj skaffa minst 2.1 barn för att muslimer och svarta inte ska ta över världen. Mysig kille. Retoriken påminner en del om ett parti som jag hoppas aldrig kommer in i Riksdagen. Att kyrkan ska stå för kärlek och inte hat blev tydligt senast i förrgår.

Karin Alfredsson knyter ihop flera historier, som alla är läsvärda. Vi får följa en polsk familj som består av mamma Teresa som är övertygad katolik, de tre ganska vuxna barnen Marek, som är med i Hela Polens Ungdom, Karolina som blir mer och mer religiös och ger sig av på en pilgrimsvandring och lillsyrran Agata som äter p-piller i smyg och mest vill leva ett roligt tonårsliv med allt vad det innebär. Hos dem bor också morfar Andrzej Nowak, men inte pappa Jacek. Han och Teresa har varit separerade i flera år och han bor med en ny kvinna. Trots detta vägrar Teresa gå med på skilsmässa. Sanna katoliker skiljer sig inte.

Påven Johannes Paulus II, som var från Polen, är en av de stora hjältarna och förebilderna för många polska ungdomar som kallar sig JP2-generationen. Dagens polska ungdomar blir enligt boken mer och mer religiösa och konservativa, vilket säkert är en naturlig reaktion, men inte desto mindre skrämmande.

Två tidsperspektiv gäller när vi följer Teresa och även Ellen med familjer, förra året och nu. Förra året födde Ellen sin förste son, nu drar hon till Polen på en båt som erbjuder kvinnor aborter på internationellt vatten. Det är aborterna som står i centrum, både nu och på 60-talet där bokens mest udda historia utspelar sig. Misse, som studerar till bokbindare, skriver brev till en vän om sitt nya liv.

De parallella historierna slingrar sig genom både tid och rum, men det är aldrig svårt att hänga med i svängarna. Det är bara svårt att sluta läsa. Möjligen är historien om Sture lite onödig, men jag är imponerad av hur Alfredsson får ihop sin historia och ser verkligen fram emot att läsa mer av henne. Om några veckor kommer bok nummer fyra Den sjätte gudinnan, där Ellen åker på FN-uppdrag till Indien.

Varför heter boken Klockan 21.37? Dels för att Johannes Paulus II dog då, men också för att något annat hemskt händer vid samma klockslag. Jag tycker definitivt att du ska läsa för att få veta, men läs de två första böckerna om Ellen Elg, 80° från Varmvattnet och Kvinnorna på 10:e våningen. Alfredsson sätter fokus på kvinnors utsatthet i världen och hennes röst behövs definitivt.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till En bok som gjorde mig mörkrädd

  1. Ping: En bok som gjorde mig mörkrädd « enligt O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s