Det började med snö

Helena Östlunds debutbok Ordet och Färgerna innehåller två långdikter som heter just Ordet och Färgerna och ges ut av Albert Bonniers Förlag idag. Jag har aldrig läst något liknande. Först var jag skeptisk, men snart fastande jag och när jag väl fastnat kunde jag inte sluta läsa.

Östlund säger själv att boken handlar om att finna språket. I hennes fall för andra gången efter tio år utan skrivande. Det märks att hon njuter av att ha återupptäckt sitt språk. Hon verkar njuta av varje ord, smakar på det, sparar det och använder det igen och igen. Prövar olika versioner, olika kombinationer som för att se om orden blir annorlunda i ett annat sammanhang.

Ordet rör sig kring färgen vitt. Den handlar om snö, ljus, is, men också om natt och mörker.

ur Ordet

Jag ser att dagen är vit av ljus
Det är vad jag ser
Vart jag än ser är det ljus
Och jag kan ordet för det
Det är vitt av ljus
Jag ser att det är vitt av ljus
Jag ser att det är vad ljuset är
Det är vitt av ljus
Och gräset blir vitt av ljus

s. 36


Färgerna är svartare och hemskare. Den handlar om en varg, tänder, regn, marken och blod.

ur Färgerna

Jag går på marken
Jag är så väldigt synlig
Men vargen är inte synlig
Jag vet inte var vargen är
Men jag går på marken
Jag är så väldigt synlig
Jag går på marken
Men marken är inte hel
Jag vet inte hur det kan vara så
Men marken är inte alls hel
Jag tar mig in under marken
Jag är under marken
Jag kan nästan inte röra mig
Men jag syns inte alls
s.126

Egentligen är det svårt att ta ut någon del av dessa dikter då en del av styrkan är just helheten. Dikterna är som etyder, där språket är både upprepande och varierat. Ett tema återvänder, eller en mening och ibland bara ett ord. Varje rad startar med en versal och slutar i intet. Jag tar ny fart vid varje versal och läsningen blir rytmisk. Jag börjar röra lite på hakan för att markera rytmen och snart märker jag att jag börjar stampa takten. Jag hör en röst i mitt huvud, en mumlande röst som rabblar. Lite likt det Raymond rabblar i Rainman. Knäppt, men samtidigt trösterikt att läsa. Lugnande. Suggestivt och meditativt.

Ordet och färgerna har ett helt vitt omslag. Väldigt snyggt och passande, men inget som kommer att dra blickarna till sig. Kanske kommer ingen att gå förbi den i bokhandeln och lockas av dess yttre. Det är synd, för många skulle säkert lockas av dess inre.

Jag tycker om Helena Östlunds språk. Det är galet och på samma gång totalt kontrollerat. Det här är ingen bok att läsa i ett svep. Jag slukade visserligen Ordet, men Färgerna njöt jag i små doser. Dikterna är på samma gång lättillgängliga och svårsmälta. Lätta att läsa, men svårare att ta till sig och  göra till sina. Det går att läsa dem på olika sätt, som en ramsa eller något djupare. Jag gjorde både och.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det började med snö

  1. Maria skriver:

    Verkar intressant. 🙂

  2. Ping: Det började med snö « enligt O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s