Vilken vecka vi haft med kalas med tillhörande fixande och andra sociala aktiviteter. Grymt trevligt, men nu kommer den sociala baksmällan.
Efter en fantastisk gårdag då jag och grabbarna drog till Uddevalla och träffade två av mina sötaste vänner och deras barn är vi alla ganska möra. Det märks på Storebrors gnällighet, Lillebrors förmåga att slå sig på allt och därefter skrika som en besatt och dessutom på min något begränsade förmåga att hantera dylika agerande.
Istället försöker jag gömma mig så gott det går tillsammans med min nya kompis hundraåringen, som än så länge är ganska svår att tycka om. Boken är ganska bra, men Allan har inte knipit mitt hjärta alls. Det kanske kommer.
Det har i alla fall slutat regna och börjat klarna upp, men här inne flödar tårarna för hundrade gången idag. Jag kanske ska klättra ut genom fönstret och rymma jag också.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Visst är det underbart när barnen är på det viset!! NOT!!!
Underbart! Hade man inte fått så lite för dem i det tillstånden skulle jag fixat en annons på Blocket 😉
Jag håller oxå på med hundraåringen och jag älskar den!
Som tur är har mina barn passerat det stadiet och är mer talbart gnälliga – som när de måste titta på ännu en klippa med fantastisk havsutsikt eller ett slott som mamma och pappa tycker är spännande ;-).