Det var någon vecka sedan jag läste ut Sharon and My Mother-in-law Ramallah Diaries av Suad Amiry och jag har funderat på vad jag egentligen ska skriva. Boken berörde mig väldigt mycket. Trots att Amiry skriver både lättsamt och humoristiskt finns det mycket allvar också.
Frågan om Israel och palestina är otroligt komplex och det är svårt att välja sida. Jag tycker verkligen att israelerna gått för långt, men jag förstår samtidigt deras rädsla för attentat och självmordsbombare. Frågan är bara vad de verkligen uppnår med dessa checkpoints. Det gränsar till maktmissbruk och som boken visar styrs hela livet av regler som sätts upp för att begränsa livet för palestinierna. Alla intyg hit och dit och alla utegångsförbud. Det tog Amiry sju år att få ett id-kort och när hon tillslut fick det krävdes det en gentjänst. Utegångsförbuden är verkligen utegångsförbud. Det handlar inte om att inte få gå ut vissa tider på dygnet utan att faktiskt inte få gå ut alls. Ibland hävs förbudet några timmar och då gäller det är vara på hugget! Situationen i Ramallah, som Amiry beskriver, är verkligen absurd.
Såg för några år sedan Yoav Shamirs film Machssomim (Checkpoint) från 2003 på Göteborgs Film Festival. Filmen visar hur absurt och krångligt det är med alla checkpoints och hur svårt det är för palestinierna att röra sig i sitt eget land. En kort film av Shamir finns här.
Jag avundas varken israeler eller palestinier det liv de lever. Fruktansvärt.
Hur som helst är Sharon and My Mother-in-law Ramallah Diaries en mycket bra bok! Läs den!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Pingback: Sharon and My Mother-in-law « enligt O