Änklingen

Änklingen

Jag blev gripen och grät floder när jag läste Kluuns första bok En sorts kärlek. Visserligen var huvudpersonen Sten en total skithög, men det var ändå svårt att tycka riktigt illa om honom. Fortsättningen Änklingen tar vid precis där En sorts kärlek slutade och startar till och med med en kort resumé. Jag skulle dock inte rekommendera någon att läsa Änklingen utan att ha läst En sorts kärlek som är en riktig ”knytnävsslagimagenbok”. Sten försöker nu leva vidare efter Carmens död. Han går in i ett drog- och knulldis och blir om möjligt ännu mer osmaklig och otrevlig än tidigare. Rose som han trodde var hans nästa stora kärlek glömmer han i princip bort och även om han inte lämnar huset förrän dottern Luna somnat är han helt klart en rätt kass far. Tillslut vaknar han upp och bestämmer sig för att ta med Luna till Australien för att göra samma resa som Carmen gjorde precis innan de träffades.

Änklingen är ingen dålig bok, men mina förväntningar var höga eftersom förra boken var så fantastisk. Jag är glad att jag läste den trots allt.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s