Vad vill SKL?

”Ironiskt nog hette artikeln där SKL begärde mer kontroll ”Jante hör inte hemma i skolan”. SKL är nämligen skolans Jante. Jante tycker att det är orättvist att lärare har lov. Därför har vi numera 45 timmars vecka och allt färre lovdagar. Jante tror inte att lärare arbetar om de inte befinner sig i skolbyggnaden. Därför sitter vi inklämda i kyffiga arbetsrum där man får ställa sig i kö om man vill komma åt en dator. Jante gillar konferenser och är alldeles särskilt förtjust i pappersexercis. Om något inte finns dokumenterat tror inte Jante att det har hänt. Därför skriver vi åtgärdsprogram, utvecklingsplaner händelserapporter, omdömen, betygsvarningar, protokoll och uppföljningar på desamma tills ögonen blöder.”

Helena von Schantz  funderar kring vad SKL egentligen vill uppnå i en artikel i SvD och kommer till slutsatsen att eldsjälar och akademiker inte kommer att söka sig till skolan hur mycket lön de än får så länge jobbet handlar om att vara ”kurator/kontorist och handledare i en bullrig, konfliktfylld miljö”. Det ligger mycket i det hon säger. Papper är det gott om i skolan idag och mycket mer än elevernas skolarbete är mitt ansvar som lärare.

Idag har jag till exempel ägnat hela min ”planeringstid” åt att prata med sjuksyster om en elev, boka tolk och fixa ett möte med eleven och elevhälsan, beställt material, pratat med vår kontakt på flyktingmottagningen om en elevs dåliga närvaro, letat möjligheter för en elev att träna svenska på fritiden, haft några mentorssamtal, pratat med dataansvarige om våra icke-existerande datorer och försökt hitta lösningar, letat kartböcker i andra klassrum då de få vi hade tycks ha försvunnit i flytten. Dessutom har jag faktiskt hunnit planera nästa veckas undervisning. Däremot blev det knappt någon lunch och inte heller något toalettbesök, men det är som det brukar vara.

Per Kringberg replikerar också gårdagens artikel och konstaterar att författarna är välkomna ut i verkligheten i en månad eller så för att sedan avgöra hur det egentligen är med lärarnas närvaro och vad som behöver göras före, under, mellan och efter lektioner. Han menar att hälften av tiden på gymnasiets byggprogram går åt till fostran, då många elever har en hemsituation som gör att de har svårt att klara skolan. Jag håller med honom och ser samma verklighet som han gör. Jag tycker inte att det är ett så stort problem att vi på IVP får ägna oss mycket åt fostran, men jag tycker att det är sorgligt att dessa 16-åringar inte blivit hjälpta tidigare. Jag hoppas också att andra kan förstå att vi gör allt vi kan för att våra elever ska lära sig det de behöver för att klara sig i framtiden och det är faktiskt sällan hårdare krav eller fler prov.

Vad vill SKL egentligen? Man kan hoppas att de vill förbättra situationen i dagens skola, men det verkar knappast så.