Första etappen i Lyrans resa Jorden runt på 8 böcker är Östeuropa. Jag har just läst ut En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn en bok jag tänkt läsa i evigheter. Jag föstår verkligen den uppmärksamhet boken måste ha väckt när den kom ut, livet i fånglägret är detaljfullt beskrivet och det råder ingen tvekan om att han befunnit sig i helvetet på jorden. Solsjenitsyn kritik mot Sovjetunionens ledare gjorde att han landsförvisades 1974 och levde i exil i 20 år. Han fick Nobelpriset 1970 och avled 2008 89 år gammal.
Egentligen är En dag i Ivan Denisovitjs liv inget mer än en lång beskrivning av vad Ivan Denisovitjs (Sjuchovs) liv en vanlig dag i lägret där han benämns fånge S-854 i brigad 104. Vi får följa honom från det han vaknar på morgonen. Han känner sig sjuk och vill försöka bli sjukskriven. Läkaren har dock bara rätt att utfärda ett visst antal sjukskrivningar och Sjuchov anses i vilket fall inte sjuk nog. Istället börjar hans jakt på mat för att klara dagens arbete. Just maten spelar en stor roll i berättelsen. Inte konstigt med tanke på hur lite som finns. Att få gröt till middag och att lyckas få två skålar soppa till kvällsmat är stora händelser. Många beskrivningar av brödbitar i olika storlekar, samt strategier för att komma över extra bröd och dessutom gömma det väl för att klara visitering. Sjuchov är en riktigt klurig fånge som klarar sig ur en massa små knipor och odlar viktiga relationer. Han är verkligen ”streetsmart” och jag måste säga att jag gillar honom skarpt. Han överlever dagen, klarar sig från sraffcell och jobbar hårt. Han verkar trots allt ganska tillfreds med sitt liv, han har lärt sig rutinerna och klarar sig bra.
Det är en bra bok, men nu vet vi mer om Sovjetunionens fångläger så nyhetsperpektivet går självklart förlorat. Inte desto mindre är det fascinerande att följa Sjuchov under denna innehållsrika och samtidigt ganska enformiga dag. Det är ingen bok man läser med ett halvt öga, som vanligt i ryska romaner kryllar det av namn och smeknamn. Slutbetyget är dock att En dag i Ivan Denisovitjs liv är klart läsvärd.
Får se om det blir något mer stopp i Östeuropa på min resa eller om jag drar vidare till Mellanöstern.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 