Det bästa med mitt yrke är kreativiteten. Att göra riktigt bra material och arbetsuppgifter som gör att mina elever utvecklas och samtidigt har roligt. När jag är inne i ett ”flow sitter jag gärna både kvällar och helger för att bli färdig. Jag räknar inte arbetstimmarna utan tänker att det nog jämnar ut sig någon gång. DN visar i dagens ledare en förståelse för denna ”inre kraft” och inser att arbetsgivarna genom att reglera mer får ut mindre. Jag tror nämligen att jag inte är den enda som reagerar lite barnsligt på SKL:s förslag om 40-timmars arbetsvecka och semestertjänst. Jag tänker definitivt inte arbeta en minut mer än jag måste utan att få betalt för det. Alltså kommer jag att arbeta mycket mindre än nu, kreativiteten kommer att minska och resultatet bli sämre.
DN har Google som exempel på en arbetsgivare som litar på sina anställda och därmed når fantastiska resultat. De anställda får under en dag i veckan satsa på egna projekt och resultatet har blivit t.ex. Gmail. Inte alls konstigt egentligen. Om jag har tid över till att planera vad jag vill kommer jag inte att slösa bort tiden utan utnyttja den för att utveckla mig själv och min undervisning. Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så. Jag är nämligen inte ensam om att vilja göra ett bra jobb, men om SKL envisas med att ta bort förutsättningarna vill jag inte vara med längre.
Så här skriver DN:
”Lärare är inte programmerare eller uppfinnare. Det finns lärare som tappat gnistan och avverkar lektionerna som enheter på ett löpande band. Men de lärare som når goda resultat har mycket mer gemensamt med konstnärer och vetenskapsmän än med arbetarna vid det löpande bandet. De har såväl den inre glöden som driften att ständigt pröva nya grepp.”
Det finns smitare inom alla yrkeskårer. Grannen berättade om en kollega som tillbringar minst en halvtimme av arbetstiden på dass med en tidning. Varje dag. Andra berättar om kollegor som tillbringar mer tid på facebook än något annat. Det går liksom inte att vaccinera sig mot dem som maskar. Självklart ska det ställas krav på lärare som på alla yrkesverksamma, men jag håller med DN om att det är bättre att ställa krav på resultat än att strypa all chans till kreativitet inom läraryrket.
Jag har skrivit mycket om arbetstidsfrågan och här är ett urval:
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 