Det är Internationella nörddagen idag och om det är som Bokmania skriver att vi insnöade boknördar får vara med och fira tänkte jag bara förtydliga det här nörderiet gällande böcker. Ett bokberoende är nämligen inte att leka med.
Då jag redan konstaterat att jag lider av en ganska svår form av bokberoende tänkte jag att det kanske är dags att riktigt förklara hur livet påverkas av detta.
Det är kanske jobbigt det här med bokberoende. Farligt också att lägga så mycket tid på att läsa böcker, skriva om böcker och läsa det andra skriver om böcker de har läst. Få tar dessutom hänsyn till detta beroende. Trots att de flesta i min omgivning är väl medveten om mitt beroende får jag ständigt nya boktips. Ibland köper till och med mina närmaste böcker till mig. Maken har till och med börjat tala om att köpa nya bokhyllor då högarna med olästa och lästa böcker hotar att ta över hela huset.
Jag är utan tvekan en bokoholic. Nu är det dessutom sommar snart och då kan det slinka ner någon bok nästan varje dag. Det hade varit väldigt svårt att överleva sommaren utan att köpa nya böcker. Nu hjälper förlagen mig en hel del, så helt utan böcker är jag aldrig. Är det förresten rätt att stötta en bokoholics missbruk?
För att inte tala om internetbokhandlarna. Idag fick jag ett mail om att adlibris säljer 3 pocket för 99. Hur tror de att jag ska kunna låta bli. Klick, klick, klick. Nu behövde jag verkligen i alla fall en av böckerna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Jag måste lämna tillbaka den till biblioteket imorgon och jag har inte läst den. Eftersom den är med i Bokusutmaningen måste jag verkligen läsa den och förseningsavgifter på biblioteket blir nästan lika dyrt som en ny bok. En pocket. En yttepytteliten pocket.
Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna huset utan en bok i handväskan. För några dagar sedan fick jag fem minuter över och jag hade glömt boken. Vilket onödigt slöseri med dyrbar lästid. Panik.
Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Först måste jag bara skriva om en utläst bok, läsa ett gäng bokbloggar, kolla några recensionsdatum, klicka runt på förlagssidorna, reservera några biblioteksböcker, men sedan jag definitivt lägga mig och läsa lite i en av de fyra böcker jag håller på med just nu.
Skulle vi starta Anonyma Bokoholics tror ni, eller räcker det med en bokbloggarträff på Bokmässan eller så?
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Ja-a, det är inte lätt! Visst, vi har erkänt vårt beroende, men frågan är ju fortfarande om vi VILL bli hjälpta. Tur att det där Adlibris-erbjudandet inte finns i Finland, i stället lockar de med fri frakt vilket de inte annars erbjuder.
Haha, din beskrivning om hur du just ska gå och läsa lite är såååå träffsäker! Har just ägnat MYCKET tid åt att gå igenom en del av förlagens höstkataloger för att kolla vad man bör läsa i höst… 🙂
Hihi, känner igen mej 🙂
En bokbloggsträff är ett steg på vägen men det behövs nog en förening – frågan är vad vi skulle göra på mötena, prata böcker går ju bort…
Ja undra om vi har något att prata om då?
Här hemma stöttas inte längre mitt bokberoende… Jag har helt sonika fått köpförbud! Hahaha… Och det behövs kan jag säga. Herrejösses vad många olästa böcker jag har här hemma i högarna. Sambon är stenhård på den punkten. OM jag skulle få för mig att köpa en bok så måste jag i så fall slänga minst en också. Hemska tanke… Det är nog bättre att läsa ut de jag har först. Å andra sidan får jag gärna _låna_ böcker. 🙂 Men nu harjag lyckats slarva bort mitt lånekort. Eller är det månne någon som har försnillat det? Hmm…
Pingback: Tweets that mention Tankar om bokberoende | Lilla O -- Topsy.com
Första steget är ju att erkänna sitt beroende, så den där stödföreningen kanske inte behövs? Och tänk om alla bokbloggare skulle sluta läsa – vad skulle då våra bloggar handla om? Dagens outfit? The horror! 😉
Idag har jag jeans och en svart topp, det hade blivit riktigt tråkigt! Tror ändå att bokbloggandet hjälper de som är anhöriga till bokberoende, de slipper att lyssna på allt boksnack.