Pocketförlaget ger ut den senaste av Bodil Malmstens loggböcker De från norr kommande leoparderna i pocket. Utsidan är inte lika fantastiskt vackert som i den inbundna versionen, men innehållet är som vanligt underbart. Jag tycker verkligen om att läsa Bodils betraktelser kring livet i allmänhet och Nicolas Sarcozy i synnerhet. Hon avskyr verkligen Sarcozy med passion.
Bodil har lämnat sitt hus i Finistère och bor nu i en lägenhet vid Atlanten i en stad som vi inte får veta namnet på. Hennes grannar är livfullt beskrivna, men passionen för bostaden har helt klart försvunnit. Bodil är på väg därifrån, men vi får inte veta vart. Frankrike måste det väl bli ändå? Trots att hon iklädd typiskt franska kläder blir tilltalad på engelska känns hennes kärlek till Atlanten större än den till Stockholm. När hon sätter upp en pjäs där blir hon mer än lovligt nojig.
Hon blir lätt nojig Bodil. Som när hon måste byta sin älskade Roover mot ett nytt bilmonster. Då sörjer hon riktigt och tycker att den hemska, nya bilen förstör hennes liv. Ingen kan med så stor passion och inlevelse skildra vardagsproblem som Malmsten. Jag känner igen mig i hennes sätt att hantera vardagen och det känns också som om jag faktiskt lär känna henne när jag läser. Jag älskar det!
Jag hoppas att Bodil Malmsten bosätter sig på ett trevligt ställe (där det ändå finns saker att irritera sig på) och fortsätter att skriva många loggböcker.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Enligt bloggen bor hon i Stockholm nu.
Alla hennes böcker är väldigt bra.
Hoppas att det funkar att skriva loggböcker där också!