Hur viktigt är det egentligen?

På ledarsidan i dagens GP skriver Malin Lernfelt om vikten av att Folkpartiets krav på en läsutredning verkligen genomförs. Hon menar att vi ”‘moderna’ och ‘nytänkande’ pedagoger” (med en hyfsat stor portion ironi) gör helt fel när vi låter eleverna välja böcker själva istället för att låta dem upptäcka de stora svenska författarna som Lagerlöf och Strindberg. Vi kallas ”läs-vad-du-vill-förespråkare” och visst har hon rätt i att även jag tror (läs är övertygad om) att det initialt är rätt att låta eleverna få läsa det de vill, men Lernfelt har fel i att alla pedagoger som inte låter sina elever läsa Strindberg per automatik inte låter sina elever utvecklas. Menar hon verkligen att det inte finns någon bra, modern litteratur som skulle kunna utvecklas eleverna? Det finns riktigt mycket bra ungdomslitteratur av god kvalitet som våra elever kan utforska och därmed bredda sin läsning. Klassiker ska introduceras när eleverna är gamla nog att kunna ta till sig innehållet i dem. Att tvinga på dem läsning för att trygga ett kulturarv är bara dumt och får garanterat motsatt effekt.

”Det är också viktigt att hitta vägar för att öka läslusten för dem som inte läser. Och att öka lusten för alla oss andra att i alla fall ibland välja något annat än det vi läst så många gånger förut”, skriver Lernfelt. Jag håller helt med henne om att det är viktigt att öka läslusten hos kanske främst ungdomar och att det finns en poäng i att bredda läsningen. Jag tror dock inte att varken tvång eller läsutredningar fungerar, däremot skulle jag gärna se en satsning på bibliotek både i och utanför skolor. Vad tror ni lockar mest till läsning, nya fräscha böcker, eller gamla, slitna? Inte så komplicerat att räkna ut. Läsning ska vara lustfylld och det är definitivt inte detsamma som att läsa samma bok om och om igen, eller ens samma genre för den delen.

Och en viktig sak till tas förresten upp i GP idag. Den stora frågan om ytterkläder och mössor. Ska man få ha dem på i klassrummet eller inte? Alexander Sundestrand är eleven som tog protesten till rektorn, men inte tyckt sig fått några bra argument. Visst vill även jag se elevernas ögon och jag föredrar definitivt om de inte sitter gömda i sina jackor men mössan neddragen över ögonen. Frågan är bara hur mycket energi som ska läggas på att tjata om detta med eleverna. Min erfarenhet säger att mycket tjat snarare leder till vildare diskussioner och därmed större problem. Är det värt det verkligen?

Skönt att det är så viktiga skolfrågor som får uppmärksamhet i media.

Detta inlägg publicerades i Böcker och märktes , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Hur viktigt är det egentligen?

  1. evacecilia skriver:

    Jag tycker det viktiga är ATT barn och ungdomar läser – VAD de läser är inte lika viktigt. Till en början. Att bredda läsningen måste bli en senare fråga, först när barnen/ungdomarna blivit bokslukare – vilket inträffar vid olika tidpunkter för alla. Precis som du tror jag att en storsatsning på biblioteken kan skapa många bokslukare.

    Ang. kepsfrågan kommer vi nog aldrig fram till en lösning på den :). På min skola har vi kepsförbud för att lägga striden på en låg nivå – enligt förbudsivrarna.

  2. Morrica skriver:

    Jackor och kepsar? Har man inte större bekymmer än så ska man vara glad, men har man större bekymmer och därför flyr in i klädkonflikten är man en feg en.

    Personligen lägger jag mig inte i vad eleverna har på sig, så länge de inte går in för att provocera eller bryter mot lagen. Önskar de sitta med jacka på och mössan nerdragen över ögonen så har de en anledning till det, resonerar jag, och den anledningen behöver sannerligen inte ventileras inför hela klassen. Tycker jag, då si.

  3. Lilla O skriver:

    Visst finns det en anledning Morrica och det krävs helt klart annat än förbud för att komma tillrätta men den. Ändå är keps och ytterkläder en av de mest diskuterade skolfrågorna, i alla fall i media, är inte det lite lustigt? Eller skrämmande snarare?!

    Vi har just fått en fantastisk skolbibliotekarie och jag hoppas verkligen inte att han sparas bort.

  4. Eva skriver:

    Jag tror att mycket skulle kunna göras med biblioteken – om man släpper loss litet pengar och duktiga kreativa bibliotekarier. Det ska vara trivsamt på ett bibliotek. Sköna fåtöljer, bra ljus, mysiga hörnor, lugn atmosfär. Att välja ut böcker och exponera i små utställningar, att presentera böcker i korta prat, etc. En svårighet med bibliotek är den stora massan av anonyma bokryggar. Jag dras alltid till de där småhyllorna med ”månadens poet” eller ”Afrikanska författare” eller vad det kan vara. Och skulle så gärna vilja ha en skön fåtölj i vårt biblioteks lyrikhörna. Man kan behöva en ”karta” för att orientera sig i litteraturlandet. Men välja väg måste var och en få göra. Bästa sättet att döda läslust är tvång.

    • Lilla O skriver:

      Jag bara älskar ”mitt” bibliotek som ligger i anslutning till gymnasieskolan där jag arbetar. Duktiga bibliotekarier som gärna tipsar om böcker eller köper in det som jag mot förmodan skulle sakna. De har lyckats med en hel del av det du efterfrågar också Eva, men visst kan det satsas ännu mer. Håller också med dig om att skyltning av bra böcker är viktigt.

  5. Killfröken skriver:

    Malin Lernfelt är i bästa fall en första ordningens proffstyckare. En sådan som kastar ur sig vad som helst för att provocera. Eller så är hon bara dum. Jag vet att man som lärare antagligen bryter mot någon hederskodex när man kallar folk för dumma. Men det kan inte hjälpas….

    För ett par år sedan skrev hon en ledare angående de skärpta kraven på utdrag belastningsregister för skolpersonal. Reformen innebar att lärarstudenter, vikarier anställda genom vikarieförmedling samt alla hantverkare som vill få uppdrag inom förskola/skola tvingas underkasta sig samma kontroller som anställda lärare genomgått sedan år 2000. De allra flesta såg det som ett täppande av onödiga kryphål. Malin L såg det som ett oerhört och oförlåtligt övertramp på individens berömda frihet. Vilken frihet frågar jag mig? Friheten att utnyttja barn och unga i beroendeställning?

    Jag sa upp min prenumeration dagen efter och har inte lagt en enda krona på den tidningen sedan dess…

    Ja ja. Trevlig helg!

    //K

    • Lilla O skriver:

      Ja, vems frihet kan man verkligen fråga sig, minst sagt ett konstigt uttalande. Tycker nog att Malin Lernfelt brukar skriva hyfsat när det handlar om andra ämnen, men visst är det ofta konservativt när det kommer till skolan.

      Trevlig helg till dig oxå!

  6. Nils Dacke skriver:

    Det är omkring 375 år sedan, som Sverige deltog i ett religionskrig. Där Gustav den andre Adolf, som står, stupade i Lytzen 1632, och som varade i 30 år. Men som det ser ut nu, så är ett nytt religionskrig, så gott som omöjligt att stoppa nere i Europa. Med denna enorma invandring från islamiska länder. Afrika och Mellan-Östern, med deras höga nativitet och utan omskolning till kristen religion eller lärdom där om? Det är för dem, bara att flytta in, men fram för allt föröka sig, bygga sina moskèer, hålla på sin religion, med halal-slakt, barnäkteskap, och en helt annan utom européisk kvinnosyn osv, vilket inte alls passar in i ett modernt kristet Europa!
    Våra politiska ledare, vilka vi har här i Sverige, sitter nu tillsammans i samma tunna, och bara lyssnar till vad Bryssel-konventionen har att säga dem. Dessa har tillsammans blivit fientligt inställda mot sin egna kristna befolkning, då det gäller att mångkulturen skall råda i Sveriges land. Och detta är A och O för dem! och att massinvandringen skall fortsätta. Eller hur ?
    Ett religionskrig har jag sett på nära håll, i Biafra där de islamiska militärerna, lärde upp de kristna åt vilket håll Mekka ligger 1970. Hoppas bara att jag, som kristen slipper uppleva, det här i Sverige

    • Lilla O skriver:

      Ursäkta Dacke, men brukar du läsa inlägg innan du kommenterar dem? Det luktar spam lång väg och är dessutom både ogenomtänkt och fördomsfullt. Som vanligt i den här typen av kommentarer finns det inte en fungerande länk. Pinsamt.

Lämna en kommentar