Lyxkurs pågår

Är på kurs onsdag-torsdag. En kurs som betalas med EU-pengar och som är fantastiskt bra. Tid för arbetslaget, tid för kunskapsdiskussioner och tid för diskussioner om formativ bedömning. Fortbildningen lär oss att fokusera på de kompetenser som eleverna bör ha när de lämnar skolan.

Lyxkurs alltså. Inte bara för att vi får äta gott och sova fint, utan för att vi faktiskt får tid att forma de idéer som vi har. I vardagen finns ingen tid. I vardagen är vi glada om vi håller näsan ovanför vattenytan. Klart att det ska till lite EU-pengar för att lärare ska få lite andrum.

Den fortbildning som vi efterfrågar och i detta fall får handlar om att eleven ska finna sin drivkraft och sitt självförtroende, att undervisningen ska individanpassas, att IKT ska bli en naturlig del av undervisningen och att vi inte ska nöja oss med den faktaupprapning som tyvärr ses som ett ideal av många. Samtidigt har vi en skolminister som talar om katederundervisning och läxor. Minst sagt ironiskt, eller handlar det kanske om ren okunnighet från Jan Björklunds sida? Christermagister skrev till Björklunds pressekreterare och frågade: ”Jag skulle vilja veta vilken utbildning Jan Björklund hänvisar till när han anser sig lämplig att uttala sig i pedagogiska frågor?”

Ur svaret kan detta inte utläsas, istället mumlas det något om att katederundervisning inte alls behöver vara dumt och det borde vi lärare förstå.

Katederundervisning för mig är att läraren står och håller en monolog inför tysta elever som alla gör samma sak samtidigt. På vilket sätt detta skulle var bra kan jag absolut inte förstå.Troligen är det också så att de som inte hinner med det de borde av de uppgifter som alla ska göra samtidigt får dem i läxa. Mer läxa för den som har det svårast i skolan alltså. Låter knappast som en fruktbar pedagogik, men kanske inte helt ovanlig.

Att läraren däremot ska dra upp riktlinjer för undervisningen är självklart. Det är också lärarens ansvar att alla elever når den miniminivå som i dagens läge är G. En utopisk miniminivå måhända, men ändock en miniminivå som läroplanen ser ut idag. Att tro att alla elever skulle nå denna nivå på samma sätt är både okunnigt och naivt. Många gillar att lyssna till en genomgång eller att läsa texten tillsammans. Jag brukar ofta ”läsprata” och samtidigt ställa frågor för att ungarna inte ska kunna gömma sig i sin egen värld (som jag så ofta gjorde). Själv kan jag absolut inte ta in kunskap genom att lyssna. Jag är definitivt inte auditiv och avskyr föreläsningar och därmed katederundervisning. Jag vill läsa, diskutera, skriva. Andra vill kanske klippa, klistra och skapa. Varför ska det inte vara okej att lära på olika sätt?

Jag undrar stilla vad Björklund menar med katederundervisning och vilken forskning som stöder hans teori om att det skulle vara det bästa?

En gammal men fortfarande aktuell artikel finns här.