Jag visste inte att det var Ken Loach som gjort Looking for Eric, då hade jag nog försökt se den på bio. Som småbarnsmorsa får man dock vara glad om man får sett någon film alls. Det har jag i alla fall gjort.
I filmen möter vi Eric, ensamstående pappa till två tonårsgrabbar och nybliven morfar. Dottern från hans första äktenskap har fått en liten Daisy och Eric agera mer än gärna barnvakt. Problem blir det dock när han även måste lämna över henne till sin ungdomskärlek, nu också mormor till barnet i fråga.
Kärleken är väl egentligen Erics minsta problem, att hans två söner gör lite som de vill är definitivt ett större. Det är också äldste sonen som sätter honom och resten av familjen i en rejäl knipa.
Vem är det då som hjälper Eric att ta tag i sitt liv? Eric Cantona såklart, favoritlaget Man Uniteds största spelare någonsin. Han agerar terapeut och coach och får faktiskt sin namne att ändra inställning till väldigt mycket. De två männens fiktiva samtal är underbara.
Nu älskar jag visserligen fotboll i allmänhet och Man U i synnerhet, men det spelar egentligen ingen roll om man avgudar Eric Cantona, eller inte alls vet vem han är Looking for Eric är en fantastisk film oavsett.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
låter som en riktigt härlig film men som du säger, som småbarnsmamma är film inte alltid något man prioriterar Kram
Pingback: Tematrio – Film « enligt O