Egentligen är det väldigt enkelt

Veckans Bloggtema hos Mymlan är Jämställdhet. Ett ämne som det händer att jag skriver om. Ofta.

Tycker du att män och kvinnor ska ha samma möjligheter? Nästan alla svarar ja på den frågan. Bra, då är du feminist.

Nej, men så kan man väl inte säga. Jag är absolut inte feminist, de är ju hemska manshatare. Jag vill inte att män och kvinnor ska var likadana. Jag vill bara att de ska få samma lön för samma arbete. Att ingen ska diskrimineras. Möjligen kan jag kalla mig humanist.

Jag skulle kalla dig feminist.

Enligt SAOL är feminism ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Det är inte svårare än så, men ordet skrämmer.

Vad är då jämställdhet?

För mig handlar det om möjligheter istället för begränsningar. Att de könsroller som begränsar ska luckras upp. Att det ska vara okej för kvinnor och män att välja den väg i livet de vill utan att någon höjer på ögonbrynen. Att barn inte ska behöva höra att något passar bara för killar eller för tjejer. Att de ska få fler möjligheter.

Klart att man som man kan vara rädd för jämställdhet. Om det ska bli lika många kvinnor och män på ledande positioner i samhället kommer en hel del män få minskad makt. På samma sätt kan kvinnor vara rädda för att männen ska ta över deras maktarena i hemmet.

För att nå jämställdhet måste alla bjuda till och kanske till och med offra något. När det handlar om föräldraledighet finns det andra att ta hänsyn till. Barnen som faktiskt har rätt till två föräldrar.

Jag tror att vi måste börja i det lilla. I familjen. Om vi inte ens kan nå jämställdhet där blir det svårt att nå ett jämställt samhälle. Om män och kvinnor ska kunna göra samma arbete utanför hemmet måste de också göra det i hemmet. Det betyder delad föräldraförsäkring och delat oavlönat arbete. Det betyder att mannen kanske måste diska och tvätta, men också att kvinnan får se till att måla om huset om det behövs. Jag hade aldrig pallat att alltid vara hemma med sjuka barn till exempel. Det är inte kul på något sätt och tråkiga saker ska man helt klart dela på. Om inte annat för att man älskar den man är gift med.

Primärt handlar jämställdhet om att hitta en bra balans i vardagen som inte innefattar en kvinna som arbetar deltid och en man som jobbar mer än någonsin. Egentligen är det väldigt enkelt.

Så här skrev jag i ett tidigare inlägg:

Jämlikhet är att alla oavsett kön, ursprung, sexuell läggning, alla helt enkelt ska ha samma möjligheter att göra det som den vill. Möjligen kan jag tycka att vissa saker kan behöva lagstiftas, det går ju så förbannat långsamt annars både med föräldraförsäkringen (eftersom pappor tydligen har så mycket viktigare jobb) och på arbetsmarknaden (där den enda kvotering som är okej är snopp-kvoteringen). Helst hade jag velat slippa, men vi kan inte vänta hur länge som helst på att samhället ska förändras. För det handlar om just samhället, inte om att få göra vad man vill inom hemmets fyra väggar.

Egentligen handlar det kanske mest om vilken bild vi ger till våra barn. Om både mamma och pappa är hemma signalerar båda att det är kvantitet som är viktigare än sk. kvalitetstid. Om mamma och papppa delar på jobbet hemma signalerar det att det är okej för både killar och tjejer att göra det. Om mamma och pappa tjänar lika mycket och jobbar lika mycket signalerar vi att kvinnor och män är lika viktiga.”

 

Fler gamla inlägg i frågan:

En riktig mansfälla

En lekande mamma och en diskande pappa

Jämställdhet für alle

Jämställdhetens baksida

Varför vill man inte vara hemma med sina barn?

Tacksam, visst är jag det

Stackars, stackars alla små hjälplösa män

Detta inlägg publicerades i Genus och märktes , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar