Fyra böcker i en

Till Jorden Runt 2.o har jag läst den grafiska romanen Persepolis av Marjane Sartrape. Formatet är ganska nytt för mig som aldrig varit en serieälskare. Det börjar väldigt bra med den första delen som handlar om den iranska revolutionen 1979 sett ur flickan Marjanes ögon. Flickan som vill bli profet och som inte förstår varför man blir mer religiös om man tar på sig en sjal. På ett rättfram och ärligt sätt får vi ta del av en spännande period i ett intressant land.

I del 2 får vi veta mer om kriget mellan Iran och Irak och jag får lära mig massor. Så här långt gillar jag verkligen Persepolis, men någonstans mitt i del 3 börjar jag bli mätt. Det är på något konstigt sätt svårsmält, trots sitt på ytan enkla format. Jag är inte van vid att läsa serier och har svårt att hänga med.

Efter en paus kunde jag fortsätta och jag fick följa Marjane bland skitstövlar och droger, till botten och sedan i del 4 tillbaka till Iran efter fyra år i Wien. Hon är en västerlänning i Iran och passar inte alls in. Hon lär sig att bästa sättet att överleva är att skratta åt eländet, men helst vill hon bara gömma sig.

Persepolis är en snyggt tecknad grafisk roman, enkel i sin svartvita utformning, men med ett allt annat än enkelt innehåll. En helt klart läsvärd bok, men lite väl mastig att sträckläsa. Jag kommer att återvända till den och även försöka mig på att dela med mig av några väl valda delar till mina elever.Får nog vara lite försiktig bara, då Marjanes liv är lite kontroversiellt ibland.

Jag ger mig nu raskt på ännu en grafisk roman Gängkrig 145 som kommer på pocket i dagarna.