I en klass för sig

Det är en dubbeltydlig titel som den svenska utgåvan av Curtis Sittenfelds Prep fått på svenska      I en klass för sig.  Huvudpersonen Lee tillhör på många sätt en egen klass då hon börjar på internatskolan Ault. En stor skillnad är hennes ekonomiska status. Till skillnad från de flesta av hennes skolkamrater kommer hon inte från en rik familj, utan från ganska enkla förhållanden. Idén att gå på internatskola ses lite som en “typiskt Lee grej” och hennes föräldrar är inte överdrivet glada. De tycker att hon ser sig som förmer än andra och att hon distanserar sig från sin familj i och med sitt beslut. Trots att hon fått stipendium innebär hennes val av skola en hel del kostnader.

På skolan brottas Lee med det faktum att hon är annorlunda. Ofta får detta henne att känna sig sämre, men ibland verkar hon också tycka att det gör henne bättre än andra. Jag gillar Lee, men jag blir också lite arg på henne ibland. Jag vill att hon ska tänka sig för och inte försätta sig i så knepiga situationer som hon gör. En äldre Lee får viss plats i historien och hon är den som försöker förklara och stötta den unga och osäkra versionen av sig själv.

Vi får följa Lee under hennes år på Ault. Hennes kamp för att bli accepterad och nå vänskap och kärlek. Hon slår verkligen knut på sig själv för att bli en del av skolans gemenskap, men samtidigt undervärderar hon sig själv och inte sällan ställer hon till det för sig  Precis som den vuxna Lee säger är det som en skräckfilm: Lee är flickan som går ner i källaren trots att ljuset inte fungerar och läsaren tänker ”Snälla gör det inte”. Trots allt överlever hon åren på Ault om än knappt och det är riktigt spännande att följa allt som händer. Tidsperspektivet är intressant. På många sätt har tiden stått stilla på Ault och det tog lång tid innan jag insåg att boken faktiskt uspelade sig ganska nyss. Det är en skyddad och konservativ värld som beskrivs och inte förrän jag insåg att mobiltelefoner och internet faktiskt exiserade förstod jag att boken troligen utspelade sig under 90-talet. Sittenfeld beskriver väl både miljö och personer och trots att boken är drygt 400 sidor läste jag den på en dag. Det gick inte att sluta.

Det tog ett tag innan jag vågade läsa I en klass för sig. Omslaget lurade mig att tro att det handlade om ganska simpel chick-lit. Jag hade fel då detta är en synnerligen läsvärd bok. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Sittenfeld, Bokusbeställningen är redan ivägklickad och snart är både American Wife och Mannen i mina drömmar i min ägo.

Till slut en lite jobbig parentes. Min första tanke när jag läste om Curtis Sittenfeld var ”Oj vad ung hon är” och visst var hon hyfsat ung när Prep kom ut för några år sedan, men nu är hon (trots att hon är två år yngre än jag) inte så ung. Istället är det kanske jag som börjar bli gammal.