I DN:s serie Lärare för Livet berättar idag Maria Wetterstrand och Lars Levin om lärare de minns. Gemensamt för dessa är att de visat eleverna respekt och därmed fått respekt. De har också visat ett stort engagemang och tyckt om både sitt ämne och sina elever. Som lärare ska man vara duktig i sitt ämne, men också mycket mer.
Men respekt ska väl lärare få automatiskt? Ja, det skulle man kunna tycka och de som skriker efter hårdare tag tycker det definitivt. För mig är det självklart att det ska finnas en ömsesidig respekt. Mina elever respekterar mig och vet att det är jag som bestämmer i slutändan. De vet också att jag lyssnar till deras synpunkter och att jag alltid vill göra det som är bästa för dem eftersom jag bryr mig om dem. En lärare som skrämmer elever till lydnad får inte respekt. Kuvade och rädda elever är inget att sträva efter.
Mina elever som gått i skola i sina hemländer är väldigt tydliga med att de trivs bättre med skolan i Sverige. Skolan i sig tyckte de flesta om även förut, men de talar sällan väl om sina lärare. De berättar om lärare som aldrig ler, som agar eleverna och som inte alls bryr sig om dem. En flicka berättade att hon suttit och gråtit i klassrummet många gånger utan att någon lärare ens frågat hur hon mått.
När jag träffar nya elever för första gången har vi alltid ett samtal med tolk. Då brukar jag väldigt tydligt påpeka att vi lärare bestämmer trots att vi är glada och trevliga. Jag kan acceptera att eleverna pratar med varandra när de arbetar så länge de får något gjort. Jag kan också tycka att det är okej om de lyssnar på sin mp3-spelare om det får dem att koncentrera sig bättre. Det jag aldrig accepterar är att något av detta sker när jag ska ha en genomgång. Jag kan inte heller acceptera sena ankomster eller slarv med läxor. Nu är jag inte världens snällaste och gulligaste lärare. Långt ifrån. Det händer till och med att någon elev åker ut med huvudet före även ur mitt klassrum, men det hör inte till vanligheterna. Är det läge att gå gör de det självmant, men det händer inte mer än någon gång per år. Ibland måste man markera.Jag ställer höga krav på mina elever, men jag vet att eleverna kan förstå vad som gäller utan att jag skriker och gapar på dem. Det handlar om tydlighet, inte om ett militäriskt ledarskap.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Till respekt och intresse skulle jag vilja tillägga medmänsklighet och empati också. Jag undervisar vuxna invandrare i svenska (SFI), så jag förstår precis vad du menar.
Håller med dig. Jag lär mig massor av mina elever både svenska och utländska. Hade knappast haft koll på WoW eller skolsystemet i Irak om jag inte haft tid att prata ordentligt med mina elever.
Funderar på om dina elever påverkas av Ramadan?
Märker du nån skillnad på fokus, ork och humör?
Maud
Jag tycker att det brukar fungera bra, men ju tidigare på hösten det kommer desto varmare är det och utan vatten måste det vara jättejobbigt. Det flesta fastar bara några dagar i veckan för att kunna hänga med i skolan ordentligt. Tycker att de flesta föräldrar och elever har en ganska praktisk syn på Ramadan. Möjligen kan de vara lite trötta om de är uppe sent och umgås på kvällarna.
Bra skrivet.
Har du någonsin funderat på om mp3 musik som även når ut utanför lurarna kan störa människor bredvid?
Ställer du någon gång kontrollfrågor om materialet eleven gått igenom samtidigt som denne lyssnat på musik? För även om en del arbetar bättre med musik så betyder det inte att alla gör det.
Och slutligen. Hur bra presterar dina barn som lyssnar på musik under lektionstid jämfört med de som inte gör det? Har du funderat över detta?
Musik som hörs ut får stängas av. Ingen ska störas av musiken och det är inget någon protesterar mot.
Självklart kollar jag av om eleverna har förstått det de arbetat med. Jag är lärare och det är liksom min uppgift. Mina elever har i de flesta fall haft en väldigt trasslig skolgång och många har koncentrationssvårigheter och diverse diagnoser som gör att det inte alltid är så lätt i skolan. Ofta har de stört andra och setts som problem i klassrummet. De har alltså inte fått gjort något och med musik kan de sitta still och få lite gjort. Det är ett bra första steg tycker jag. Nästa steg är att bli medveten om sina svårigheter och själv komma på strategier som kan fungera, kanske inte nödvändigtvis musik. Det här är något vi arbetar mycket med.
Mina IVIK-elever arbetar sällan med musik, men där är det också väldigt lugnt i klassrummet. Det är egentligen bara en elev som behöver skärma av sig. De sitter å andra sidan ofta med lurar på för att lyssna på språkövningar på datorn eller kanske en ljudbok.
”Jag är lärare och det är liksom min uppgift”
Skönt att du känner till detta 😉
Skönt också att du visar ett sådant engagemang och har koll då vissa IVIK-lärare bara babblar på rakt av under en hel lektion utan att ställa frågor. Dessa elever lär sig inget och någon språkutveckling är det inte tal om.
Tack försvaren.
Det hade varit riktigt tråkigt att bara höra min egen röst, det är dialogen med eleverna som är det roliga!
hehe 🙂
Trevligt att höra att du tycker så. Och hoppas du kan fortsätta så för jag känner tyvärr lärare som har samma klara syn men motarbetas på sin arbetsplats.
Jag har haft mina konflikter med språktanter och no-gubbar, men nu är jag i ett fantastiskt arbetslag där vi har samma elevsyn.
Då får jag säga grattis till det då! 😀
Mvh
Thanx! 😀
Välskrivet inlägg med bra exempel på/om tydlighet! 🙂