Jag har fått en del kommentarer som gått ut på att jag inte verkar förstå att kommunerna har det tufft och att de som hamnat utanför i samhället får skylla sig själv. Jag hävdar gång på gång att man måste se på samhället i helhet och inte på någon liten del av det. Ja, kommunerna har det tufft ekonomiskt, men i budgetpropositionen och den budget som sedan röstas igenom kan pengar fördelas på olika sätt.
Enligt Skolverket kostar en elev som långtidsskolkar mellan 10 och 15 miljoner. Vi tar emot många långtidsskolkare på Individuella Programmet och trots att några fortsätter att skolka börjar andra komma till skolan. Dessa blir ofta behöriga och kan fortsätta på gymnasiet. Alltså sparar vi pengar på lång sikt genom att satsa på de elever som behöver mycket stöd. För att eleverna ska lyckas behövs också en tydlig samverkan då skolan inte kan få hela ansvaret.
Christina Monthan Axelsson som porträtterades i DN för ett tag sedan talade om fyra T:n tillit, tid, tydlighet och teknisk utveckling. Speciellt tillit är väldigt viktigt med de elever jag möter. Viktigt är också att de får tid att utvecklas och tydliga besked om vad som krävs av dem. Jag är en sann anhängare till flumpedagogiken, men som Flumpebloggen så riktigt påpekar handlar det inte alls om att jag inte skulle vilja ha ordning och reda. Det är bara det att skolan handlar om så mycket mer än ordning och reda även om Jan Björklund inte riktigt har insett det. Respekt och intresse är väldigt mycket viktigare!
Det här med att spara pengar kanske inte alltid är så lätt som man vid första anblick kan tro. En till synes dyr insats kan spara en hel del i ett längre perspektiv.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Fin blogg måste jag säga! allt bra med dig?
Hej Lilla O!
Du skriver: ”Jag har fått en del kommentarer som gått ut på att jag inte verkar förstå att kommunerna har det tufft och att de som hamnat utanför i samhället får skylla sig själv.”
Jag har påpekat, att riksdagen har uppdragit åt kommunerna att göra mycket mer, än vad kommunalskatten räcker till, samt att kommunerna är bundna av de prioriteringar, som regeringen har lagstadgat.
Däremot har jag inte framfört, ”att de som hamnat utanför i samhället får skylla sig själva”.
Det är föga konstruktivt att resonera i termer av ”skuld”.
—–
”Vi tar emot många långtidsskolkare på Individuella Programmet och trots att några fortsätter att skolka börjar andra komma till skolan. Dessa blir ofta behöriga och kan fortsätta på gymnasiet. Alltså sparar vi pengar på lång sikt genom att satsa på de elever som behöver mycket stöd.”
Sparar vi verkligen pengar på lång sikt?
Finns det således någon/några longitudinell/a studie/r som visar, att det Individuella Programmets elever verkligen blir anställningsbara och egenförsörjande individer?
Jag har inte sagt att just du tycker att de får skylla sig själv, men andra har gjort det. Du harf mer påpekat att socialbidragstagare är orsaken till Sveriges taskiga ekonomi. Angående IV så har kommunerna ett uppföljningsansvar där man kontrollerar hur det gått för elever och det finns en hel del som lyckas. Ofta får de arbete via en praktikplats, men en hel del tar också studenten. Du kanske lyssnar mer på nationalekonomer än lärare.
Tack för svar, Lilla O
Du skriver, att jag har påpekat att ”socialbidragstagare är orsaken till Sveriges taskiga ekonomi”.
Jag skulle inte formulera det så. Det är DET STORA ANTALET av bidragslevande personer, som utgör ett problem.
”Angående IV så har kommunerna ett uppföljningsansvar där man kontrollerar hur det gått för elever och det finns en hel del som lyckas. Ofta får de arbete via en praktikplats, men en hel del tar också studenten.”
Praktikplats? Studenten? Vad händer sedan?
Du påstår, ”pengar [sparas] på lång sikt genom att satsa på de elever som behöver mycket stöd”.
Men i ditt svar finns inte någon ”lång sikt” dvs (åtminstone) utfallet 20-25 år.
Då individuella programmet infördes 1993, så finns inte några sådana studier. Du påstår därför något, som det saknas några belägg för.
Finns det någon/några longitudinell/a studie/r som visar, att det individuella programmets elever verkligen blir anställningsbara och egenförsörjande individer – mätt över 10 år?
Vad gör individuella programmets elever 10 år efter det lämnat det individuella programmet?
”Du kanske lyssnar mer på nationalekonomer än lärare.”
Den här kommentaren förstår jag inte. Det är inte lärare eller nationalekonomer som avgör, om det individuella programmets elever är anställningsbara och egenförsörjande individer. Detta avgörs av faktiska utfallet, när man undersöker hur stor andel av det individuella programmets elever som de facto blir anställningsbara och egenförsörjande individer.
Det forskas just nu om IV på Lärarhögsskolan i Göteborg och vi är med i projektet. De jämför med USA, där åtgärderna ofta är dyrare men ger sämre resultat. Har inga fina citat eller siffror just nu, men kan återkomma när avhandlingen är klar. Vad vi vet är att många elever som skolvägrat tidigare lyckas hos oss då de blir sedda och får stöd. Som jag skrev i en annan kommentar får många jobb där de haft praktik och många tar studenten. Att det sedan finns en enorm ungdomsarbetslöshet kan du knappast lasta IV för, den drabbar alla ungdomar som inte vill studera vidare. Som nationalekonomer räknat ut är det en samhällsvinst att bryta långtidsskolk och vi ”räddar” många sk. ”hopplösa” fall. varje elev som klarar att bli behörig och/eller får jobb sparar alltså miljoner. För exakt antal elever v.v. kontakta din kommun som ska ha statistik på det.
Du lyssnar knappast på lärarnas argument, men klicka dig vidare från mitt inlägg så kan du läsa vad nationalekonomer kommit fram till. Det här med anställningsbarhet har inget och göra med vilket program ungarna gått utan vilken utbildning de fått och hur mycket det lärt sig om vad som krävs i samhället. Har du några fina siffror på hur många som bli anställningsbara efter IV? Om inte handlar det bara om duin människosyn som helt klart verkar tvivelaktig.
Hej Lilla O!
Nu verkar du framföra, att OM ungdomar inte får jobb efter IV, så kan man bortse från det, ty de skulle hypotetiskt ha fått jobb, OM det inte hade funnits någon ungdomsarbetslöshet. Ser du något märkligt med det synsättet?
.”klicka dig vidare från mitt inlägg så kan du läsa vad nationalekonomer kommit fram till”
Var skall jag klicka (missar jag någon URL)?
Har du några fina siffror på hur många som bli anställningsbara efter IV?
Det är upp till DIG att styrka dina egna påståenden, att ”pengar [sparas] på lång sikt” genom det individuella programmet.
”din människosyn [verkar] helt klart tvivelaktig”
Detsamma! Lilla O. Det framstår som oerhört underligt och en magnifik hybris att som du (och Anna) utgå från, att det inte finns sådant, som ligger utanför mänsklig makt att åstadkomma.
Hybris betraktades som den allvarligaste av dödssynderna och det finns en anledning till det…
Kära Maria, de röda fetstilta orden i mina inlägg är också länkar till artiklar. Klicka på Skolverket och längre perspektiv så kommer du till skolverket respektive SvD.
Hej Lilla O!
Jag har självfallet läst dina länkar. Du jämställer tydligen hypotetiska utfall, med faktiska händelser.