Det klagas ofta på att det finns så få starka, kvinnliga förebilder inom barn- och ungdomslitteraturen. Det får mig att tänka på vad jag själv läste. Mina absoluta favoritböcker var Laura Ingalls Wilders serie om sin barndom där hon själv, Laura, var den naturliga förebilden. Är Laura en bra förebild? Ja, det tycker jag. Hon föddes 1867 och böckerna utspelar sig således i mitten och slutet av 1800-talet. Så mycket mer självständig tror jag knappt att en kvinna blev då. Visst lever hon ett ganska traditionellt liv, men hon vågade trots allt kräva en del och framstår i boken som en ganska vild pojkflicka. Det ska alltså inte vara tv-seriens gråtande Melissa Gilbert, utan den riktiga, starka och ganska egensinniga Laura.
En annan favoritförfattare var och är Lucy Maud Montgomery som skrivit böckerna om Anne och Emily. Genom Anne, Emily och även Laura kom jag i kontakt med amerikansk poesi. De läste bland annat Tennyson och älskade både lyrik och prosa. Att älska litteratur var något normalt i de böcker jag läste och jag tror att det lärde mig mycket. Om inte annat så fick det mig att känna mig mer normal.
Anne på Grönkulla är en arg och frispråkig tjej som jag tycker är en bra förebild. Även Emily vet vad hon vill och tvekar inte att säga vad hon tänker trots att det ibland försätter henne i prekära situationer. Inte heller böckerna om henne är moderna och både hon och Anne gifter sig liksom Laura med sitt livs kärlek. Vackert och romantiskt. Undrar också om Anne och Laura, som båda är lärare, på något sätt faktiskt påverkat mitt yrkesval. Laura är en faktiskt en yrkesmässig förebild. Hon är lugn och professionell, men när det går för långt då jäklar exploderar hon.
En lite modernare förebild är Merri Viks Lotta. Riktigt snurrig var hon och hamnade alltid i trubbel. Jag älskade henne och när jag läst ut mammas böcker köpte jag egna. Även Lotta lugnar sig tillslut och hittar sin drömprins, men det spelar ingen roll att böckerna slutade så. Lotta och de andra är bra förebilder ändå.
En annan svensk hjältinna är Kulla Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Jag fick ärva riktigt gamla exemplar av min gamlamorfars syster och jag vårdar dem ömt. På ytan kan Kulla-Gulla verka lite väl mesig för att kunna bli en bra förebild, men om man granskar henne lite närmare märker man snart att hon följer sitt hjärta och inte bryr sig om vad alla andra tycker. Hon är, på samma sätt som Laura, Anne, Emily och Lotta, en tjej som ingen sätter sig på. Är inte det bra förebilder kanske?
Vilka var din barndoms hjältinnor?
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
*skratt* Det här inlägget har jag tänkt att skriva själv, men hållit lite på, för det varit så mycket annat som pockat på. Anne, Laura och Gulla är mina tre absolut närmaste vänner! Emily känner jag lite grann, och Lotta bara till namnet.
Våra tankar verkar ha löpt i samma banor idag också, eftersom jag (som du såg) skrev om Laura i morse.
Apropå kvinnliga förebilder, så var det som fick mig att läsa lite i Gyllene år igår att jag kom att tänka på vad Laura säger innan hon ska gifta sig. Hon kan inte tänka sig att använda ordet ”obey” (som var valfritt i vigselformuläret redan på 1880-talet), och diskuterar ju med Almanzo om han verkligen vill att hon ska lyda henne. Han tycker det är självklart att de ska stryka ordet. Däremot frågar han om Laura är en kvinnosakskvinna, och det förnekar hon. Hon vill inte ha rösträtt. Det sista uttalandet är förstås ganska trist för nån som vill ha henne som förebild.
Såg ditt inlägg också. Fick tankarna efter att ha listat mina 15 böcker. Tycker trots allt att hon är en förebild, med tanke på vilken tid boken utspelar sig i.
Tycker förresten att Emily på många sätt är bättre än Anne. Läs dem! Tror de funkar fortfarande.
Självklart är Laura en förebild! Usch, jag måste börja läsa igenom mina inlägg ordentligt; jag är inte så tydligt som jag borde vara.
Jag har läst Emily, men inte på nästan 25 år. Det beror delvis på att jag bara äger 2 av 3 böcker, och det är alltid så krångligt att få tag i den tredje (jag har försökt vid något tillfälle), och så blir det inte av att jag läser dem alls. Dessutom finns det ingen Gilbert. Men förr eller senare blir det säkert omläsning där också.
Den sista, Emily gör sitt val, som jag läste om och om igen. Då är Emily lite äldre och försöker bli författare. Det finns ingen Gilbert, men en Teddy och en massa kärlekstrassel som jag älskade. Kanske dags för omläsning!
Teddy hette han, ja. Tack för det. Jag har funderat i flera timmar nu på vad det var för namn.
Jag får läsa om också så småningom.
Pingback: Bokfrågornas ABC del 1 « enligt O
Pingback: Bokfrågornas ABC del 9 « enligt O
Pingback: Bokfrågornas ABC del 18 « enligt O